Få har inte hört talas om Occupy Wall Street-rörelsen. Människor protesterar mot social och ekonomisk ojämlikhet, girighet och kapitalism i allmänhet. Rörelsen i USA är långt ifrån homogen utan består av personer hemmahörande i liberalism, socialism, anarkism, konservatism och libertarianism. I Occupy har de funnit varandra.
Så har rörelsen spridits över världen. Inspirerade av den arabiska våren hoppas människor kunna göra skillnad. "Vi mot dem"-tänket är centralt.
Occupy Stockholm befinner sig på Brunkebergstorg och motsätter sig allt våld. Men det är långt ifrån den enda faktorn som skiljer den svenska från andra, betydligt mer våldsamma protestaktioner i exempelvis Grekland och Italien. I ett av de senaste numren (22/10) diskuterar The Economist Occupy-fenomenet, och att skillnaderna mellan grupperingarna är fler än likheterna.
Förenliga drag är kollektivismen och orättvist fördelade resurser. Många är emot kapitalismen som system, andra ser den som en frihetlig förutsättning. Tea Party-rörelsen till exempel, som lyckats identifiera sig med demonstranterna för att fiska stöd i kommande valrörelse.
Protesternas motiv skiljer sig från land till land. Amerikanerna är arga på bankerna och regeringen, spanjorerna är upprörda över landets ledning och dåliga ekonomi. Ekonomin irriterar även grekerna, som också vänder mycket av sin ilska mot EU som försöker tvinga Grekland att dra åt svångremmen om den alltför frikostigt gödda hushållningen.
Men proteströrelserna handlar inte bara om missnöje. De har också utvecklats till sociala sammankomster. Occupy Stockholm uppmanar på sin blogg människor att komma ned till torget för att ha kul. På sina håll har demonstrationerna blivit en turistattraktion - man kan bli fotograferad med armen om en plakatbärare.
Gemenskapen är proteströrelsens främsta pr-dragare för att få fler deltagare. Är du mot något så är du med oss. Vad man är emot är nämligen inte glasklart för alla och alla är inte emot samma sak. Occupy Stockholm tog till exempel en liten paus från kapitalismmotståndet för att i stället skydda den stora eken utanför Radiohuset som hotades till livet.
Att protestera är en demokratisk rättighet, så länge som det sker utan våld eller hot om våld. Och att människor engagerar sig är i grunden en god sak. Occupy-aktivisterna tänker stanna tills "vi får vad vi vill ha". Problemet är att de inte riktigt vet vad det är - därför blir de lätt utnyttjade av personer med mer klara agendor.
Demokratiska stater som Sverige, USA, Grekland, Italien, Spanien etcetera, kommer inte att falla såsom diktaturerna i Tunisien, Egypten och Libyen. Än finns det luft i Occupy-rörelsen. Men snart faller snön över Brunkebergs torg och Wall Street. Då lockar förmodligen demonstranternas varma hem. Mycket talar för att de kommer att falla för frestelsen.