Ödesbestämt att Östergötland måste vara sämst?

ÖSTERGÖTLAND FORTSÄTTER att släpa efter. Trots de senaste tio årens intensiva retoriksmatter är det mera snack än verkstad. Förvärvsintensiteten - andelen personer 20-64 år som knegar - avslöjar tomheten bakom politikernas och övriga beslutsfattares slå-sig-för-bröstet-skryt. Enligt SCBs statistik förvärvsarbetade 74,7 procent av östgötarna 2006. Bara Skåne var sämre.

Linköping2008-08-21 00:00
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

ÖSTERGÖTLAND FORTSÄTTER att släpa efter. Trots de senaste tio årens intensiva retoriksmatter är det mera snack än verkstad. Förvärvsintensiteten - andelen personer 20-64 år som knegar - avslöjar tomheten bakom politikernas och övriga beslutsfattares slå-sig-för-bröstet-skryt. Enligt SCBs statistik förvärvsarbetade 74,7 procent av östgötarna 2006. Bara Skåne var sämre.

ÖSTERGÖTLAND har inte hämtat sig från den käftsmäll regionen åkte på under 1990-talet. Det var då antalet sysselsatta rasade från 208 000 till 172 000. I dag, efter närmare tio år av obruten konjunkturuppgång, pendlar antalet sysselsatta kring knappt 190 000. Enligt arbetsförmedlingen i Östergötland ligger sysselsättningsgraden på 72 procent i dag. Sämst i riket. Alltså förvånar det inte att Östergötland reodovisar det högsta deltagandet i jobb- och utvecklingsgarantin.

OAVSETT REGERING släpar länet efter. Och nu hårdnar klimatet. Arbetslösheten minskar inte längre. I horisonten avtecknar sig tunga, svarta moln, hösten kommer krypande med långa skuggor och vassa vindar. Mer statistik: Arbetslösheten i Östergötland minskade med 28 procent från 1997 till i dag. Motsvarande ökning för riket var 37 procent. Länets eftersläpning betyder 9 000 missade jobb.

MEN VISST GÖRS det en del för att få stopp på den negativa spiralen. Kruxet är att det är på tok för långt mellan ord och handling. Den av alla efterlysta regionala samordningen har svårt att få fäste. Trots allt fagert tal om Fjärde storstadsregionen m m saknas de verktyg som kan bryta ner befintliga och sektorsrelaterade hinder och trösklar. Vad som behövs är framför allt samordning och samarbete när det gäller utbildning och arbetsmarknad. Det gäller i synnerhet sektorer som industri, vård/omsorg, handel, bygg och transport. Vidare behövs en regionalt förankrad omställnings- och jobbytesstrategi, med inspiration från den övergångsmarknad som amerikanska liberala ekonomer flaggade för redan på 1990-talet. Samarbetet mellan den politiska sfären och näringslivet är A och O. Här brister det fortfarande.

REVIRPINKANDET måste upphöra, på alla fronter. Annars är det kört. Det kan knappast vara ödesbestämt att Östergötland ska harva omkring i bottenligan.

Läs mer om