När Gudrun Schyman avgick 2003 var Vänsterpartiet ett splittrat parti. Den gamla falangen som övervintrat sedan kalla kriget fanns kvar, men hade kompletterats av en feministisk och reformsinnad krets. Sedan Ohly tog över har reformisterna tappat i styrka. När han höll sin presskonferens tog han tillfället i akt att berömma sig själv för att Vänsterpartiet i dag är mer enat än det var för åtta år sedan.
Denna utveckling har knappast varit bra för partiet, vilket också syns på valresultaten. Därför är det märkligt att Jonas Sjöstedt, den hetaste kandidaten att efterträda Ohly och en av reformisterna, på sin hemsida under gårdagen lovordade Ohly för just detta: "Under Lasses ordförandeperiod har partiet enats och debattklimatet och stämningen har blivit oerhört mycket bättre". Sjöstedts uttalande måste ses ur ett taktiskt hänseende. Han vet att det bästa i nuläget är att stryka medhårs. Vore inte Sjöstedt kontroversiell inom partiet skulle han tack vare sin oomtvistade förmåga att vinna väljare vara den givna kandidaten.
Istället aviserade Ohly en generationsväxling i partiet, vilket skulle öppna dörren för Hans Linde. Ett strukturerat och målmedvetet vänsterparti har just nu ett gyllene läge i svensk politik. Var de två andra vänsterpartierna står är inte helt klart. Den populära Maria Wetterstand är borta och socialdemokratin befinner sig i en stor identitetskris. Att välja rätt partiledare i januari kan vara skillnaden mellan fyra och åtta procent 2014.