Två tredjedelar av anmälda brott utreds inte. De läggs åt sidan etiketterade med texten "spaningsuppslag saknas".
Uppgifterna är minst sagt svårsmälta.
De kan dessutom vara en indikation på att polisen bryter mot den del av lagen som säger att förundersökning ska inledas i alla anmälda fall där det finns misstankar om brott som kan ge hårdare straff än böter.
Svensk polis kritiseras numera allt oftare. Det kan gälla den nya ammunitionen som expanderar inne i den beskjutnes kropp, överdrivet nit eller obegriplig flathet i krislägen, att ingen polis är tillgänglig när någon som utsatts för brott kallar, eller att högarna av anmälda brott hopas på utredarnas skrivbord.
Uppgiften om att två tredjedelar av anmälda brott avskrivs gäller Södertörn i Stockholm och den bygger på en granskning gjord av SvD. Men vid det här laget vet alla att det finns många andra polis- distrikt som har svårt motsvara allmänhetens behov av polisingripanden och att hinna balansera antalet anmälningar mot fullföljda förundersökningar.
När anmälda brott avskrivs så frekvent som nu uppstår ett antal oönskade effekter. Allmänhetens tilltro till och respekt för polisen minskar. Brottslingar undgår straff och kan ostört fortsätta på en inslagen brottslig bana. Faran ökar för att människor ska bilda civilgarden som använder sig av oacceptabla metoder.
Vidare kan det leda till sprickor i samhällsfundamentet när allmänheten blir allt mer medveten om att polisen inte kan ge det skydd och den hjälp som förväntas av den.
Våra höga inkomstskatter legitimeras av beslutsfattarna med att de används till allas vårt bästa, bland annat till ett väl fungerande rättssamhälle där polisen ska ansvara för lag och ordning.
När staten inte kan leverera vad den lovar, till exempel ett väl fungerande polisväsende, minskar skatteviljan och allt fler försöker hitta kryphål för att slippa bidra till den välfärd som alltmer liknar ett läckande såll.
Länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad, säger att hon är "bekymrad" över att så få brott klaras upp. Det hade känts mer tillfredsställande om Götblad sagt sig vara besviken och djupt upprörd över de närmast skandalösa siffrorna över avskrivna brott. Förklaringen kan vara att hon har svårt att tro att det är så illa som framgår av SvD:s granskning.
Länspolismästarens botemedel är en utredning. Vad annars? Utredningar kommer automatiskt när missförhållanden uppdagas och når offentligheten. Konkreta resultat av dessa utredningar är däremot mindre vanliga.
Kritiken mot polisväsendet är långt ifrån ny. Ibland har den blivit konstruktiv såtillvida att den lett till omorganisationer och ett visst nytänkande. Men någon riktigt genomgripande och framgångsrik rekonstruktion av polisen har inte skett på senare tid.
Nu har regeringen utlovat fler poliser, och det är naturligtvis bra. Mycket av det som kritiseras hos polisen kan hänföras till personalbrist.
Brist på poliser är ändå inte hela svaret på varför polisväsendet har så svårt att fullgöra sitt viktiga samhällsuppdrag. Det handlar också om höga chefer som inte förmår att överblicka polisorganisationens helhet, och gå från ord till handling ifråga om att få maximal utdelning på de resurser som står till förfogande. Det handlar om samordning och att placera rätt man eller kvinna på rätt plats.
Den svenska polisorganisationen skulle förmodligen vinna på att till större delen skrotas och sedan byggas upp så att den anpassas till dagens förhållanden. Det skulle gynna både allmänheten och inte minst alla de poliser som jobbar hårt men ändå tvingas inse att de inte räcker till.