En 33-årig Kisabo hotade och trakasserade sin före detta sambo så att ett besöksförbud utfärdades. Trots detta dök mannen upp vid dagis när exsambon hämtades deras son. Han ställde sig med bilen ett 50-tal meter från hennes bostad, backade fram och tillbaka och rusade motorn, och han smetade in kvinnans hus med bensin och slet ned telefonledningarna efter att han hade sagt till hennes mäklare att han skulle bränna ned huset.
Dessa händelser berättade Corren om för två veckor sedan, i samband med att mannen åtalades för flera brott. Historien är ett exempel på hur överträdelse av besöksförbud kan se ut.
Undersökningar från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att minst en tredjedel och kanske så många som hälften av alla besöksförbud överträds. Brå:s siffror visar också att alltfler ansöker om besöksförbud (2006: 10 000), och att det blir allt svårare att få ansökan beviljad (2006: 42 procent).
Nu vill dock folkpartiet försöka bryta den dystra trenden. Partistyrelsen ställde sig i går bakom några av Birgitta Ohlssons förslag för att förbättra utsatta kvinnors situation.
Män som gör sig skyldiga till grov kvinnofridskränkning ska kunna sättas i omvänd kommunarrest. Det innebär att man fredar ett helt område, till exempel kvinnans hem och jobb, barnens dagis och skola, affären där hon handlar och vänner hon brukar besöka, och vägarna däremellan. I detta område, som kan men inte behöver vara en kommun, får mannen inte vistas. Råkar han bo eller arbeta där så får han flytta eller säga upp sig.
Detta låter kanske varken frihetligt eller liberalt, men alternativet är att det är kvinnan och barnen som tvingas flytta och byta arbetsplats och skola. Kvinnan och barnen tvingas dessutom bryta upp och flytta om och om igen, så länge mannen fortsätter att förfölja. Därför är förslaget om omvänd kommunarrest rimligt - i valet mellan förövarens och offrens frihet måste offrens frihet gå först.
Folkpartiet vill också att den nya tekniken ska användas flitigare för att skydda utsatta kvinnor. En fotboja med GPS-sändare, kopplad till ett larm som låter både kvinnan och polisen veta när mannen trätt in i förbjuden zon, är ett exempel på hur en teknisk lösning skulle kunna se ut.
Birgitta Ohlsson vill också se livvaktsskydd för de kvinnor som utsätts för den allra svåraste terrorn. 16 kvinnor mördas av en närstående man varje år, och mot den som är beredd att mörda hjälper naturligtvis inga besöksförbud. Livvakter skulle förhoppningsvis kunna rädda några liv varje år. Hårdare straff för kvinnofridskränkning och överträdelse av besöksförbud skulle förmodligen leda till att några potentiella kvinnomördare fick tillbringa mer tid bakom galler.
Regeringen gör klokt i att snabbt omsätta folkpartiets idéer till verklighet. Alltför länge har männen som hotar, slår och trakasserar fått behålla sin handlings- och rörelsefrihet. De som får betala, med att ständigt vara rädda, otrygga, på språng - är kvinnorna och barnen.