Behöver vi en nationell samling för att förebygga en växande islamistisk extremism i Sverige? Det är ett dramatiskt påstående. Alarmerade skulle säkert många tycka. Men avsändaren av budskapet vet vad han talar om. För Hassan Moussa, ordförande i Sveriges imamråd, har själv blivit mordhotad för att han inte varit tillräckligt ursäktande mot islamistiska terrorister.
Även utan den erfarenheten hade hans uppfattning förmodligen varit densamma. Som imam i Stockholms stora moské har han en unik inblick i vad som rör sig i svenska muslimska kretsar. Och det han hittills sett har förskräckt honom så pass att han gått ut offentligt med sin oro.
Frågan om inblick är central. Det är ett bekymmer att den muslimska gemenskapen är så pass sluten mot den svenska offentligheten. För båda parter. Det är ju under alla omständigheter en liten minoritet bland muslimerna i Sverige som utgör det potentiella orosmolnet. Majoriteten vanliga muslimer har all anledning att -- precis som imam Moussa -- reagera mot extremismen när de märker den.
Och naturligtvis har den svenska majoritetsbefolkningen all anledning att försöka öppna upp kontaktytorna mot denna invandrargrupp. Därför var det så beklämmande att se integrationsminister Jens Orback försöka dölja sin oförmåga i SVT:s Aktuellt när han ställdes inför Moussas förslag. Hade man tillräcklig dialog med och insyn i den muslimska världen? Jodå, menade Orback. Inte minst Säpo hade ju kontroll!
Med den attityden från den högste ansvarige i frågan kan vi bara ytterligare oroas. Förhoppningsvis visar den kommande borgerliga regeringen större känslighet i frågan.