Lillemets tycker (Corren 9/7) att staten vare sig kan eller ska göra dig lycklig, däremot skapa förutsättningar för att du ska kunna bli lycklig. Det är utmärkt även det. Du vet bäst vad som gör dig lycklig.
För egen del är lycka att vara med min sambo och fyraåriga guddotter. Men även en ny, vit och väldigt liten dator ger känslor av lycka. Senast häromdagen. Och detta trots att jag, enligt den forskning som Lillemets hänvisar till, inte borde känna så. Jag har redan en hög levnadsstandard och ytterligare välstånd (konsumtion) gör mig inte lyckligare.
Att det är konsumtionssamhället Annika Lillemets vill åt är ingen hemlighet. Och därför haltar hennes resonemang. Om utgångspunkten är att vi ska konsumera mindre blir det ju precis så som hon sade att det inte ska vara: Staten (via politiken) dikterar villkoren för vad som är lycka.