Eleverna skall komma i tid till lektionerna. Mössan skall av. Mobilen skall vara avstängd. Böckerna skall tas med.
Det är några av de vanligaste ordningsreglerna i Linköpings kommunala grundskolor, enligt en sammanställning i Corren i dag.
Det låter som kloka, vettiga regler. Över huvud taget verkar tillvaron i grundskolan ganska mysig, om man får tro de rektorer som intervjuas.
Svaren formligen kryllar av tilltalande begrepp, som hänsyn, respekt, värdegrundsarbete, god arbetsmiljö. Det talas om "trivselregler" istället för ordningsregler. Begreppet "kvarsittning" har slopats -- istället kan eleverna få "återläsningstid". Konflikter blir lösta genom samtal.
Det är tydligt att skolorna sätter stor tilltro till sina elever, och att eleverna i dag också har en hel del inflytande över miljön i klassrummen.
I grunden visar detta på en demokratiserande utveckling som har varit bra för skolan. Givetvis måste också barn och unga ha möjligheter att påverka sin vardag. Rädsla och överdriven auktoritetstro skapar inga gynnsamma förutsättningar för god inlärning.
Men elevinflytandet får inte gå till överdrift. Alla regler kan inte vara förhandlingsbara.
Det finns flera poänger med det förslag som folkpartiet lade fram härom veckan, om att ge lärarna tydligare befogenheter, kopplade till en "sanktionsstege".
En av de viktigaste är att systemet skulle kunna minska osäkerheten om vad som får eller inte får göras i klassrummen.
När elever sms:ar under bänkarna eller stojar i korridorerna är problemet sällan att de har otillräckliga kunskaper om skolans värdegrund. Många elever vet vad som gäller -- men stojar ändå.
Och då måste lärarna ha motmedel -- i form av tydliga, klara regler, som gärna får gärna vara kopplade till förutbestämda sanktioner.
Ett sådant regelsystem leder inte nödvändigtvis till att alla elever automatiskt följer reglerna. Men tydliga förordningar skapar ett slags rättesnöre som eleverna sedan kan försöka leva upp till -- eller, i vissa fall, busa mot.
Barn kommer alltid att vilja tänja på de regler som vuxenvärlden ställer upp. Just därför måste vuxna också våga sätta upp regler för barnen att förhålla sig till.