I Boxholm, Kisa, Motala, Linköping, Finspång, Söderköping, Norrköping och på Lunnevads folkhögskola uppmärksammades i går Förintelsens offer.
Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz och 60 år senare gjorde FN dagen till en internationell minnesdag. Den högtidlighålls varje år. Syftet är att hålla minnet av förintelsen av sex miljoner judar och flera hundra tusen romer under andra världskriget levande.
I Sverige finns sedan 2003 en statlig myndighet, Forum för levande historia, som ska sprida kunskap om Förintelsen och främja arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter. Den ska också sprida kunskap om brott mot mänskliga rättigheter i kommunismens namn och folkmord samt bekämpa antiziganism, homofobi, antisemitism och islamofobi.
Men trots att Sverige har kommit långt jämfört med andra länder när det gäller upplysning om Förintelsen, folkmord och brott mot mänskliga rättigheter är det si och så med ungas kunskaper om just Förintelsen.
Enligt Thure Stenström i SvD Kultur (27/1) tror så många som var fjärde niondeklassare på vissa orter i Sverige inte att Förintelsen har ägt rum. Detta har de läst på internet, där de historierevisionistiska sidorna, som förnekar Förintelsen, flödar.
Vår samtidshistoria kan delas in i före och efter Auschwitz. Den politiska utvecklingen i Europa och relationerna med andra länder och kontinenter följer än i dag av vad som hände före, under och efter andra världskriget. Att så många unga svenskar ändå inte tror att Förintelsen har ägt rum är naturligtvis allvarligt.
Stenström påpekar dessutom det paradoxala i det eftersom nazisternas gärningar är så väl dokumenterade. Som han uttrycker det var nazisterna lika bra på dokumentation som likvidation, lika bra på arkivering som på arkebusering. Därtill har forskarna nyligen fått tillträde till världens största förintelsearkiv i den tyska lilla staden Bad Arolsen
Många överlevande, däribland Nobelpristagaren Imre Kertesz, har också bidragit med sina fruktansvärda berättelser om ghetton, deportationer och koncentrationsläger.
Och för att hålla sanningen om Förintelsen levande gäller att den här informationen förmedlas vidare till de yngre - som inte har någon farfar eller mormor som upplevt eller kanske rent av överlevt nazismen, andra världskriget eller Förintelsen.
Men uppenbarligen måste vi också bli bättre på att lära unga att vara källkritiska, att ifrågasätta det material om Förintelsen som finns till exempel på nätet. Som försöker få det till att de miljoner judar och romer som försvann under andra världskriget emigrerade eller dog av svält, sjukdomar och ålder.
För att kunna ifrågasätta de falska uppgifterna krävs att man har kunskap om vad som verkligen hände under nazisternas härjningar i Europa.
I slutet av 90-talet kom boken Om detta må ni berätta ut. Syftet var att sprida fakta och skapa diskussion om medmänsklighet och allas lika värde.
Tio år senare är både uppmaningen i titeln och syftet med boken fortfarande lika aktuella.