Åsiktsmässigt har ungdomsförbunden närmat sig varandra på några viktiga punkter. I juni enades de kring en ”rapport och uppmaning” om det svenska skattesystemet. Även om förbunden har olika syn på exempelvis de fördelningspolitiska målen, har de enats kring att krimskrams i form av subventioner, avdrag och undantag bör plockas bort till förmån för transparens och likformighet. Den intentionen är utmärkt!
Mindre välljudande är Luf:s och SSU:s samklang gällande föräldrapenningen. Den ska tvångsindividualiseras, menar båda. Individualiserad är den redan, hälften av dagarna går till respektive förälder. Sedan kan de överlåta dagar till varandra, och det är den friheten som Luf och SSU vill strypa. Därmed skapas problem för familjer vars arbetssituationer och livsplaner inte tillåter dem att fullfölja denna planekonomiska strategi.
Att SSU sätter kvantitativ jämställdhetsmatte framför individens frihet är inte lika förvånande som att det ungdomsförbund som kallar sig liberalt gör det. Bådas ambitioner är dock lika bedrövande.
Maria Björk Hummelgren