Det är sedan länge känt att den syriska diktatorn Bashar Al Assad sitter på kemiska vapen. I slutet av förra året kunde israeliska spionsatelliter bekräfta att den syriska regimen har bomber fyllda med nervgasen sarin på syriska flygbaser. Bomber som är redo att användas mot civilbefolkningen. New York Times rapporterade i måndags att världssamfundet i det fördolda enat sig för att förhindra Assads framfart. Detta meddelar källor inifrån Barack Obamas administration. På inrådan av Obama har länder såsom Ryssland, Turkiet och Irak framfört skarpa meddelanden till Assad genom diplomatiska sändebud.
Världssamfundet har knappast enat sig utav omtanke för det syriska folket. Ryssland har gjort sitt bästa för att stoppa alla resolutioner mot Syrien i FN:s säkerhetsråd. Den plötsliga enigheten är dock ett tecken på den berättigade oron som finns hos omvärlden. Den syriska regimens innehav av kemiska vapen skulle kunna leda till flera potentiella scenarion, inget av dem önskvärt. Det finns en överhängande risk att Assad tar till kemiska vapen mot civilbefolkningen i takt med att han blir allt mer desperat. Detta kan komma att leda till en intervention i Syrien, ledd av USA, där Assad så småningom avsätts.
Det är lätt att tycka att en intervention borde skett för länge sen för att stoppa slaktandet av civilbefolkningen. Dock är detta en framtidsbild som många länder vill undvika. USA kommer att undvika en intervention så länge det går. Tidigare erfarenheter i Irak och Afghanistan har visat att interventioner är kostsamma och komplicerade. För Ryssland vore en intervention allt annat än önskvärd. De har sedan länge en omfattande vapenhandel med Assads regim. Ryssland har dessutom en militärbas i Syrien. Dessa gynnsamma relationer skulle definitivt ta slut ifall Assad försvann från makten.
Ifall Assad själv inte använder sina kemiska vapen finns det en stor sannolikhet att de skulle kunna hamna i händerna på Hizbollah, en libanesisk terroristorganisation som är lierad med Syrien, eller islamistiska extremister i oppositionen. Ingen av dessa scenarion är önskvärda för Israel som delar gräns med såväl Syrien som Libanon.
Världssamfundet kommer med största sannolikhet att fortsätta med diplomatiska insatser så länge som möjligt för att stoppa Assad. Diplomatiska insatser går dock ut på förhandlingar, och hur kan man förhandla med en diktator? En diktators löften eller försäkringar är inte vatten värda. Och alternativet till diplomati är en militär insats, vilket inte kommer ske förrän Assad har använt sig utav kemiska vapen och skördat ännu fler människoliv. Det enda man säkert kan säga om utvecklingen i Syrien är att den involverar ond bråd död.