Ändå bygger en del vänsterretorik på föreställningen att vänstern är god medan högern är ond. Vänsterskribenten Ann Charlott Altstadt skriver i Aftonbladet (12/6) att människor som är politiskt höger "lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet", en funktionsnedsättning som "tvingar oss att agera osolidariskt egoistiskt". Det är horribelt.
Dels för att det ger obehagliga associationer till system som har sjukförklarat meningsmotståndare för att kunna spärra in eller i värsta fall avrätta dem. Dels för att Altstadt uppenbarligen anser sig stå för den enda rätta tolkningen av begrepp som empati, solidaritet och egoism.
Mot vänsterns idé att empati och solidaritet är när staten plockar av arbetande människor det mesta av vad de tjänar för att omfördela till dem som inte arbetar står dock andra uppfattningar. Svensk borgerlighet menar att den enskilda individen kan och klarar mer än vad hon betroddes med under många års S-regerande: En nyanländ invandrare som inte lärt sig svenska kan klara ett enkelt jobb, en pojke på glid kan klara skolan om kraven är tydliga och han får stöd, kvinnan som blivit mobbad på jobbet och fått en depression kan komma tillbaka till arbetslivet hos en annan arbetsgivare.
Borgerlig empati och solidaritet handlar ofta om hjälp till självhjälp. Den bygger på en tro att förmågan att försörja sig själv eller att fixa godkända betyg ger en värdighet och trygghet som inte kan uppnås med bidrag och transfereringar. Det är inte ondska. Men hur är det med egoismen?
"Egoisten" i den svenska politiska debatten brukar vara en människa med en stark, personlig dröm som jobbar stenhårt för att förverkliga den: Företagaren som vill växa och tjäna mycket pengar, eller strebereleven som vill ha MVG och vara bäst i klassen. Vänstern vill ofta trycka ned egoisten - jämlikhet och rättvisa är när alla tjänar lika mycket och är lika duktiga.
Den borgerliga synen är att alla ska få försöka förverkliga sina drömmar, även de som har drivkraft utöver det vanliga. Dessutom leder "egoisternas" hårda arbete nästan alltid till välstånd för fler - företagaren skapar jobb åt andra, strebereleven blir en forskare som uppfinner ett livräddande läkemedel. De av vänstern utpekade "egoisterna" är ofta de största välfärdsskaparna!
Om den politiska debatten ska vara respektfull och konstruktiv bör grundantagandet vara att alla människor har både hjärta och hjärna. Oavsett om vi står till höger eller vänster så har vi genom egen kunskap och analys kommit fram till vilken politik vi tror leder till det bästa samhället.
Att i stället utmåla meningsmotståndare som onda och hjärnskadade tyder på att man inte vill ha en seriös politisk debatt.