Borgerliga politiker vill generellt hålla tassarna borta när det är möjligt, individerna ska själva bestämma. Politiker till vänster vill ha mer makt, endast så är det möjligt att bedriva omfattande omfördelning. Naturligtvis finns det undantag, men på en generell nivå är skillnaden tydlig.
Denna skillnad bör rimligtvis följa med när svenska politiker tar plats i EU-parlamentet. Borgerliga parlamentariker har inte större anledning att peta i detaljer och försöka styra enskilda människors liv än borgerliga riksdagsledamöter. Det är snarare tvärtom: Även den som tycker att jämställdhet är en viktig politisk fråga i Sverige, kan vara emot en EU-politik för jämställdhet. Om Sverige tvingas kompromissa i jämställdhetsfrågor med ett land som Polen kanske det är bättre att jämställdhetspolitiken avgörs av varje nation.
Viljan att inte göra politik i onödan, att låta enskilda individer eller nationer bestämma över sådant de bättre kan bestämma om, är alltså en viktig del av EU-politiken. Tyvärr speglas detta ganska dåligt i den svenska mediebevakningen av EU.
Eftersom det snart är EU-parlamentsval är det mycket granskning av de svenska EU-parlamentarikerna just nu. Trist nog handlar rapporteringen ofta om det lätt mätbara: Vi serveras tabeller över deras närvaro vid voteringar, och deras aktivitet när det gäller skriftliga och muntliga inlägg i debatterna.
Dessa siffror fyller en funktion, det är upprörande att läsa om hur låg närvaro vissa parlamentariker har.
Men statistiken säger inget om det politiska innehållet, och risken är att mediebevakningens slagsida åt det kvantifierbara uppmuntrar svenska parlamentariker att just göra politik i onödan. Ett exempel är när Anna Hedh (S) berättar för DN (3/5) hur hon tvingat fram förändringar av Kinderägg - de där chokladäggen med en leksak i. Är det verkligen för att reglera leksaker vi ska rösta i juni och skicka svenska politiker till Bryssel?
Christofer Fjellner (M) tycker att parlamentariker oftare borde få frågan hur många förslag de har stoppat, och inte bara vad de vill genomföra. Själv röstade han till exempel nyligen nej till ett förslag om att reglera mobilkostnader vid utlandsresor, vilket fick Marita Ulvskog (S) att skriva en hätsk debattartikel om att "Moderater stödjer hutlösa mobilräkningar" (Newsmill).
Gunnar Hökmark (M) som också röstade nej svarar att alla politiker gör det de tror är bäst - Socialdemokrater tror på prisregleringar, det gör inte Moderater. Dessa debattartiklar ger en bättre förståelse för hur olika kandidater resonerar, och en bättre vägledning för den som ska rösta i juni, än siffror på närvaro och aktivitet.
En EU-bevakning som missar det politiska innehållet kan bidra till onödig politik, med handelshinder och minskad individuell frihet som följd.