Men dagen efter att hans tidning Setit hade stängts av myndigheterna, den 23 september 2001, greps han. Han sitter fortfarande fängslad utan rättegång eller dom.
Historien om Dawit Isaak väcker många frågor. Den mest grundläggande är förstås om den fria informationens betydelse för ett samhälle. Med yttrandefrihet följer förvisso tveksamheter som en hejdlös kändisjournalistik. Men på köpet får vi en effektiv granskning av våra makthavare och nyttig samhällsinformation som ger oss förmåga att fatta egna, genomtänkta beslut.
För en despot är detta ett hot. Inte kändisjournalistik, men väl information som gör oss till kloka och engagerade medborgare. Bara av det skälet finns det all anledning att stödja kravet på frihet för Dawit Isaak. Hans starka vilja att bidra till ett demokratiskt samtal i Eritrea har han och hans familj fått betala ett högt pris för. Allt för högt.
Två metoder har använts för att pressa den eritreanska regeringen att frige honom: tyst diplomati och opinionsbildning.
De första åren efter hans gripande var det tyst i alla svenska medier. Den första gången Dawit nämns i Corren var på ledarsidan den 3 maj 2003. Sedan dess har opinionsbildningen blivit allt mer kraftfull. 2007 skrev jag under en appell tillsammans med 29 andra svenska chefredaktörer. Samma år publicerades ett upprop på en rad kultursidor. De senaste veckorna har DN, Expressen, SvD och Aftonbladet gått ut i en gemensam kampanj som har fått över 200 000 svenskar att skriva på namnlistor. I Corren har vi skrivit om Dawit 25 gånger sedan den där första gången 2003. Detta blir den 26:e.
Och ändå sitter han kvar.
Den tysta diplomatin som regeringen hänvisat till har inte heller gett något synligt resultat. Några har hävdat att opinionsbildningen kring fallet har försvårat för den tysta diplomatin. Jag tror inte det.
Tyst diplomati har svagheten att den bara fungerar på den som är beredd på att lyssna, på den som har en humanistisk och demokratisk grundhållning. Det var därför Fredrik Reinfeldts möte med Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger så småningom ledde till att Annika Östberg flyttades från ett amerikanskt fängelse till ett svenskt. Att föra ett motsvarande samtal med Eritreas härskare Isaias Afewerki har små möjligheter att lyckas.
Samtidigt vore det fel att döma ut endera metoden när båda misslyckats. Så låt oss fortsätta att arbeta för Dawits frigivning, var och en på sitt sätt. Just nu planeras ett opinionsmöte här i Linköping senare i maj. Där kommer bland annat Dawits bror Esaias att tala. Närmare information kommer senare i Corren - en kanal för fri och oberoende journalistik i Östergötland.