Valet 2006 har alla förutsättningar att bli ett "skatteval". En ny undersökning från Sifo visar att var tredje svensk vill att skatterna skall sänkas -- och det även om en sådan sänkning skulle innebära för-sämringar av den offentliga servicen, vården, skolan och omsorgen.
Det är en spektakulär opinionsförändring. Inte sedan 1991 har inställningen till sänkta skatter varit lika positiv. Beredvilligheten att acceptera försämringar av de offentliga verksamheterna är ett starkt tecken på omfattande skattetrötthet.
I dag vill 37 procent ha sänkt skatt, mot 52 procent som säger nej. 1991 var dessa andelar 41--45 procent. Stödet för skattesänkningslinjen var med andra ord mer uttalad för fjorton år sedan, men man kan inte desto mindre se en hoppingivande likhet i dessa opinionsyttringar.
1991 var som bekant det år då borgerligheten vann valet. Sifos undersökning är måhända ett förebud inför 2006.
Klart är i alla händelser att skattefrågan är långt ifrån död. Lika klart är att socialdemokraterna är i otakt med opinionen. Göran Persson och Pär Nuder har i uttalanden den senaste tiden utgått från att svenska folket skulle vara berett att betala till och med mer i skatt i utbyte mot vård, skola och omsorg. Sifos mätning ställer denna konventionella s-visdom på huvudet. För allt fler förhåller det sig precis tvärtom, man vill hellre ha lägre skatter.
Det är lite besynnerligt att den borgerliga alliansen hittills inte gjort någon större affär av de socialdemokratiska skattehöjningsplanerna. Men nu borde alliansens partier vakna. Opinionsvindarna blåser i borgerlig riktning. Det skall självklart utnyttjas.