Schweizarnas ja till begränsad rörlighet med EU-länderna har skakat unionens medlemmar. De främlingsfientliga partierna rider på efterskalvet och spår en debatt inför Europaparlamentsvalet helt i deras tycke och smak. Jimmie Åkesson (SD) anser att ”det är en intressant tendens generellt till att det finns en skepsis till den här fria rörligheten, och det tycker jag är bra” (SvD 10/2). Den här fria rörligheten, som inte rör bara de personer som Åkesson har i åtanke utan även kapital, varor och tjänster är lite vad den här unionen vi är medlemmar i syftar till. Ifrågasätter man den, utmanar man hela EU:s existensberättigande. Men det är förstås inget problem för Åkesson, som leder ett EU-kritiskt parti.
SD siktar på att ta något eller några av Sveriges 20 av Europaparlamentets 751 mandat. För det måste partiet komma över spärren på 5 procent, något som det enligt Novus opinionsmätning i dagsläget inte gör. Betydligt bättre ser det ut för Vänsterpartiet och Miljöpartiet, också i grunden EU-skeptiker även om MP tonat ner sin kritik. Om resultatet i mätningen står sig kommer V att närapå fördubbla sitt stöd från 2009 och landa på 10,8 procent. Också MP ökar och får 15,7 procent. Partiernas grundläggande skepsis mot unionssamarbetet spelar sannolikt in, liksom deras fokus på enskilda frågor. Miljön är en viktig sådan i EU-sammanhang och dessutom på frammarsch, vilket gynnar MP. Vad gäller V är de mycket kritiska till den fria rörligheten, dock inte på samma sätt som SD – V vill hålla gränserna öppna för människor på flykt, däremot stänga dem för personer i jakt på arbete. Och Vänsterns misstro till marknadsekonomi gör förstås att den inte ser någon anledning att försvara kapitalets, varornas eller tjänsternas mobilitet över Europa.
Centerpartiet och Kristdemokraterna hamnar under 5-procentsspärren i Novus mätning. Socialdemokraterna och Moderaterna får 27,3 respektive 20,9 vilket skulle innebära en förbättring från 2009 års resultat för båda, men ändå är sämre än hur partierna ligger till i undersökningar om riksdagsvalet. Såväl S och M, som C och KD, är i grunden EU-positiva. Vid de sällsynta tillfällen då EU diskuteras framför de dock oftast kritik, främst gällande unionens överstatlighet i beslutsfattandet. Socialdemokraterna vill likt Vänsterpartiet ha restriktioner angående arbetskraftens rörlighet, men ser betydligt blidare på varu- och tjänsteöverföringar. Att ambivalens inte lönar sig i EU-debatten stöds också av Folkpartiets resultat på 10,9 procent, som visserligen är sämre än 2009 men betydligt bättre än riksdagssympatierna på omkring 6 procent. Folkpartiet är Sveriges Europavänligaste parti med EU-minister Birgitta Ohlsson som ivrigaste drivkraft.
Tyvärr lutar det alltså åt att även årets EU-val till mångt och mycket kommer att handla om ett för eller emot. Glädjande är att fler verkar inställda på att rösta – 55 procent från cirka 45 procent 2009. Men än finns tid att övertyga dem som värnar om ett öppet Europa, för människor liksom för ekonomin, att rösta på partier som står upp för det.