Sex bibliotekarier vädjar till Linköpings kommun att inte privatisera någon av stadens nio biblioteksfilialer (Corren 9/8). Frågan väcktes när Svenska Boklån AB i början av sommaren anmälde sitt intresse för att ta över driften av ett eller flera av kommunens bibliotek.
Argument mot privat drift finns alltid. Kanske bör man försöka bortse från dem som grundar sig på rädsla för förändring och ömtåliga tår.
Tekniska och administrativa problem kan alltid uppstå när man byter driftsformer - men de går som regel att lösa.
Var ligger då kärnan? Jo, biblioteken bör drivas med så hög kvalitet som möjligt och så god tillgänglighet som möjligt. För medborgarnas och samhällets bästa.
Vare sig kommunal eller privat drift är i sig en garant för det.
Ser man till en så konkret sak som öppettider kan man konstatera att Linköpings biblioteksfilialer i dag huvudsakligen har öppet mellan klockan 10.00 och klockan 18.00. Samtliga håller stängt lördag och söndag.
Det är svårt att se att det skulle ge vanliga låntagare, som har ett jobb eller heltidsstudier att sköta, god tillgänglighet.
Andra aspekter av bibliotekens verksamhet är svårare att kvantifiera. Hur gör man biblioteket till en levande mötesplats? Hur når man läsovana grupper? Hur ökar man antalet boklån på ett meningsfullt sätt, genom att nå nya låntagare och bredda deras läsvanor?
Privata entreprenörer har knappast alla svaren. Men nog kan flera driftsformer som konkurrerar öka pressen på biblioteken att tänka nytt.
Kritikerna till privatdrivna bibliotek brukar säga att privata företag inte tar något samhällsansvar.
Men Sverige har en bibliotekslag. Den är utmärkt och säger bland annat att alla kommuner ska ha ett bibliotek, att det ska vara gratis att låna och att särskild hänsyn ska tas till behoven hos grupper som funktionshindrade, barn och invandrare.
Utöver de krav lagen ställer kan kommunen formulera villkor i det avtal man skriver med entreprenören. Politikerna kan alltså ställa tydliga och konkreta krav på hur verksamheten ska fungera. Det bör räcka långt.
Viktigt är naturligtvis att upphandlingen och utvärderingen av driften sköts på ett klokt sätt. Kvalitet är inte lätt att fånga i siffror och kolumner - men det är den som bör avgöra saken.
Pengarna bör däremot spela en underordnad roll. Kostnaden för biblioteken är 400 kronor per invånare och år - kaffepengar jämfört med vård och skola. Syftet med nya driftsformer bör därför inte vara att spara pengar, utan att stimulera nya initiativ, tillgänglighet och uppsökande verksamhet. Även om det kostar ett par tior mer.
Om Linköpings bibliotekarier vill stoppa privat drift av biblioteken bör de koncentrera sig på att öka sin service och att tänka nytt när det gäller att göra biblioteken till en dynamisk mötesplats för alla i samhället.
Gör man det tillräckligt väl så behövs knappast några brev till politikerna. Och inte heller några privata entreprenörer.