Det blev ingen amnesti för de asylsökande som håller sig gömda. En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokraterna och flertalet moderater röstade nej till den så kallade flyktingamnestin.
Egentligen är det en missvisande sammansättning: Det handlar inte om flyktingar, det vill säga om personer som flytt undan politisk och religiös förföljelse. I så fall borde de ha beviljats asyl. Men det är också fel att tala om "amnesti"; det antyder att de gömda har begått något brottsligt som de skall slippa efterräkning för.
Det är i stället fråga om personer som sökt sig till Sverige i hopp om att skaffa sig bättre liv -- och det är inget brottsligt.
Det beslut som riksdagen fattat är dock rimligt, givet att den nuvarande invandringspolitiken består. Det är en politik som gör det nästintill omöjligt att invandra till Sverige som arbetskraft. Den enda väg som är öppen är att söka asyl, att uppge flyktingskäl. En "amnesti" i dag skulle därför inom några få år ha lett till en upprepning av situationen med ytterligare tusentals som håller sig gömda efter att ha fått asylavslag.
Det skapar mänskligt lidande. Men det gör också att stödet för en liberal invandringspolitik undergrävs, när invandrare som vill komma till Sverige tvingas låtsas vara flyktingar, och till exempel gör sig av med sina identitetshandlingar. Det är detta intryck av fusk som måste undvikas, inte invandring.
Bakom riksdagens nej till "amnesti" ligger en rädsla för att främlingsfientliga krafter kan stärkas. I själva verket finns det ett massivt stöd bland svenskarna för invandring och mångkulturalism. Öppnare gränser för invandring är därför inget att vara rädd för. En sådan liberalisering kunde ha inletts genom att låta de gömda invandrarna stanna.