Det har blivit allt vanligare att illegala invandrare arbetar svart i Sverige. I Stockholm uppskattar facken att det kan finnas upp emot 6 000 papperslösa arbetare --bara i byggbranschen. Troligen är det ligor som står bakom förmedlingen av den svarta arbetskraften, rapporterade DN igår.
Givetvis är det svårt att beräkna hur många illegala immigranter det finns i Sverige. Men de är många: i förra veckan uppmärksammade Ekot att endast hälften av alla personer som inte beviljas asyl i Sverige avvisas. Resten går under jorden eller försvinner ur Migrationsverkets statistik.
Många av dem gör sannolikt som "Pablo", som intervjuades i DN igår: stannar kvar illegalt och hankar sig fram bäst det går på olika låginkomstjobb.
Och svaret från de svenska myndigheterna blir, inte oväntat, striktare regler och hårdare kontroller. Gränspolisen i Stockholm anser att åklagarna måste prioritera de här frågorna hårdare. Skattemyndigheten efterlyser pass och id-handlingar som är svårare att förfalska.
Men svartjobbandet stoppas knappast av nya pass eller fler poliskontroller.
Så länge det finns människor som är beredda att arbeta illegalt, ibland under usla arbetsvillkor och till mycket låg lön, finns det antagligen också arbetsgivare som är skrupelfria nog att utnyttja dem.
Om målsättningen är att komma till rätta med situationen gäller det därför att ställa frågan: hur kommer det sig att allt fler människor är beredda att leva illegalt i Sverige?
En stor del av svaret ligger antagligen i den allt striktare praxis som tillämpas av Migrationsverket i Sverige -- och av motsvarande myndigheter i hela EU.
När man följer utvecklingen av asyl- och flyktingpolitiken i EU är det lätt att få en bild av att unionen står inför en gigantisk flyktinginvasion. Hittills har det varit betydligt lättare för EU:s ledare att komma överens om olika begränsningar än att hitta sätt att förbättra bemötandet av asylsökande och flyktingar.
Diskussionerna om ökad arbetskraftsinvandring till EU tycks till exempel fortfarande vara kvar just på diskussionsstadiet.
När inrikesministrarna från Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien och Spanien möttes för ett par veckor sedan kom de däremot raskt överens om att bland annat införa gemensamma flyg för att avvisa flyktingar och kustpatruller för att hejda flödet av illegala immigranter från Nordafrika.
Men mycket talar för att hotet är överdrivet. Antalet asylsökande och flyktingar till hela västvärlden har minskat under tre år i rad, enligt FN:s flykting organ UNHCR. Statistik från 36 i-länder visar att 388 590 personer sökte asyl under 2004, vilket är det lägsta antalet asylsökande i dessa länder sedan 1988.
För den borgerliga alliansen i Sverige borde uppgiften vara given: att gemensamt driva på för en reglerad arbetskraftsinvandring och för värnandet av asylrätten.
Så länge det är svårt att få asyl i EU och näst intill omöjligt att ta sig in och söka arbete på laglig väg kommer det att finnas många som "Pablo" i Sverige.