Genom en konsekvent satsning på jobbskatteavdraget har regeringen visat att skattesänkningar kan ge låg- och medelinkomsttagare ett rejält tillskott i plånboken.
Sjukförsäkringen är ett annat område där vänsterideologisk rättighetsretorik har blockerat reformer. Nu när regeringen har gjort det otacksamma grovjobbet har oppositionen väldigt lite att tillföra. En återgång till ett system där sjukpenning kunde bli till permanent försörjning kan inte försvaras.
På punkt efter punkt tvingas de rödgröna retirera från sin högljudda kritik. På ett område är den ideologiska reträtten särskilt tydlig.
Skatteavdrag för hemhjälp har under många år varit bannlyst av vänsterpolitiker och ofta beskrivits som klassamhällets återkomst. Men nu har det visat sig att avdragsrätten faktiskt svarar emot ett reellt behov - inte minst hos stressade storstadsbor med intellektuellt krävande yrken.
År 2008 utnyttjades avdragsrätten av närmare 100 000 hushåll och det är fel att beskriva det som en reform för överklassen. De riktigt rika hade råd att köpa hemtjänster även tidigare.
Enligt en undersökning av Almega har hemservicebranschen 11 400 anställda. Fyra av fem inom näringen har gått direkt från arbetslöshet till jobb, siffror som nu får motståndet från oppositionen att vekna.
Miljöpartiet vill behålla avdraget för att motverka arbetslösheten. Mikael Damberg, S-ordförande i Stockholms län, och Eva Nordmark, SKTF, skriver på SvD Brännpunkt (24/2) att de vill ta vara på fördelarna med den nuvarande modellen och ge den en starkare jämställdhets- och fördelningsprofil.
Den officiella S-linjen är fortfarande att avdragsrätten ska tas bort. Thomas Östros tycker att avdraget är för dyrt i förhållande till hur många jobb det ger. Men skillnaden mot hur Göran Persson argumenterade i förra valrörelsen är slående. Den känslosvallande klassretoriken är som bortblåst.
Det är möjligt att den dyker upp på nytt närmare valet, men då gäller det för de borgerliga att syna korten. Vill oppositionen verkligen ha tillbaka svartjobben inom städbranschen? Varför är det rättvist att bara de rikaste kan köpa hushållstjänster? Och varför ska det vara skattesubventionerat att byta fönster, men inte att få dem putsade?
Makarna Myrdal var tongivande ideologer när den kollektiva barnomsorgen byggdes ut. Sverige fick dagis men inte "städis", som Per Svensson skriver i boken Svenska hem. Av någon anledning ansågs det omoraliskt att ta hand om sin egen smuts, men helt rätt att samhället tog hand om barnen.
Alliansregeringen har gjort rent hus med denna egendomliga moraluppfattning och infört en avdragsrätt som fler och fler utnyttjar. Med smygande steg anpassar oppositionen sin politik.
Det är de borgerliga som sätter den politiska agendan. Om detta blir tydligt för väljarna borde det också ge utslag på valdagen.