Socialdemokratins inre kremlologi är alltid manna för den politiskt intresserade. Dels för att det är ett så stort parti med ett varierande persongalleri. Dels för att det som händer där förutsätts påverka rege-ringsmakten.
Det första gäller fortfarande men det är högst osäkert om det andra kommer att vara fallet. Men paradoxalt nog är de nuvarande maktturerna intressanta just därför.
Trots att socialdemokraterna ett år före valrörelsen ligger jämsides med en borgerlighet som är farligare än på länge pågår redan gruff inför den partiledarstrid som allmänt förväntas ta vid efter valet. Det är ovanligt med sprickbildning i ett sådant skede. Göran Persson vill ha Pär Nuder och andra vill det absolut inte. Dessa vill i stället ha i första hand Margot Wallström och i andra hand Mona Sahlin.
Den senaste skärmytslingen mellan Persson och Wallström angående hennes "val" att inte medverka i valrörelsen har lett till att allt fler tongivande namn i rörelsen nu tar bladet från munnen och fronderar Persson. Det är allt från före detta partisekreterare till ordföranden i kvinnoförbundet som öppet stöder Wallströms närvaro i valet. Väl medvetna om att det tolkas som underförstådda inlägg i partiledarfrågan. Och väl medvetna om att Persson förväntar sig att alla sluter upp bakom hans auktoritet ända till dess att valrörelsen är avklarad.
Tecknen på oreda inom vänstern blir bara fler. Det räcker inte med ett vänsterparti i kris och ett uppflammande feministparti. Nu håller även den berömda disciplinen inom socialdemokratin på att luckras upp.