Inkomstpensionen kommer att sänkas med tre procent nästa år. Det väcker starka reaktioner hos många pensionärer, som redan anser sig missgynnade av jobbskatteavdraget. Att regeringen nästa år har utlovat en skattesänkning för pensionärer med ungefär hundra kronor i månaden tycks inte rubba opinionen.
Regeringen höjer pensionerna med någon hundralapp - och sänker dem samtidigt med flera hundra. Ungefär så låter det i arga insändare i tidningar runt om i landet.
Men att rikta kritik mot regeringen för sänkningen på tre procent är inte rimligt. Det är den så kallade bromsen som slår in, en säkerhetsmekanism i det pensionssystem som alla partier utom Vänsterpartiet var med om att rösta igenom under 1990-talet.
Bromsen slår nu in för första gången någonsin och det beror på de enorma värdeminskningarna i AP-fonderna under finanskrisen - 191 miljarder.
Någon typ av broms måste ett pensionssystem ha, annars skulle tillgångarna sakta urholkas i dåliga tider. Pensionärerna är inte heller ensamma om att påverkas negativt av det dramatiska konjunkturraset.
Regeringen har redan agerat genom att ta initiativ till en utjämning av bromsens effekter. Siffran tre procent tar hänsyn till AP-fondernas utveckling under tre år, i stället för ett år som det ursprungligen var tänkt. Mycket mer än så kan regeringen inte förväntas göra.
Sänkningen är naturligtvis mycket beklaglig. Men att utlova full kompensation till pensionärerna vore oansvarigt. Vi vet inte hur den ekonomiska framtiden ser ut. Det måste finnas en följsamhet i pensionssystemet om det ska stå sig över tid. Och den följsamheten kan tyvärr inte bara gälla i goda tider.
Samma sak gäller de utbetalningar som påverkas av prisbasbeloppet - garantipension, förtidspension, föräldrapenning och fler därtill.
Ekot uppmärksammade nyligen en förtidspensionär som kommer att få taket för sin ersättning sänkt med 160 kronor i månaden. Det finns en risk att vi får se mer sådan journalistik när årsskiftet närmar sig - och visst är det tråkigt för den som drabbas.
Men dessa ersättningar grundar sig på prisbasbeloppet, vilket i sin tur följer prisutvecklingen. Det är den rimligaste beräkningsgrunden. Sjunker priserna och omkostnaderna för att leva - ja, då sjunker ersättningen. Höjs priserna följer ersättningen med.
Vi befinner i oss i en smått exceptionell situation, där en ekonomisk kris har dragit igång en global lågkonjunktur. Trots det kommer prisbasbeloppet bara att sänkas med 400 kronor nästa år. Det kan jämföras med att det höjdes 1 800 kronor i år. För en pensionär med garantipension innebär det mellan 60 och 70 kronor mindre i månaden. Det är mycket tråkigt, men trots allt rimligt.
Att ställa regeringen till svars för dessa förändringar av pensioner och sjukersättningar är fel. Det vore värre med en regering som ängsligt försökte kompensera dem. Det rör sig om effekter som är inbyggda i systemet för att trygga välfärden - inte motsatsen.