Läxhjälpsbranschen blomstrar. Allt fler föräldrar väljer att köpa läxhjälp till sina barn. Sedan årsskiftet kan man dessutom göra rutavdrag för tjänsten. Branschen uppskattas omsätta någonstans mellan 50 och 100 miljoner kronor, enligt Almega. Läxhjälpsföretagen och dess anställda är förstås nöjda, likt många familjer som anlitar dem.
Alla är dock inte lika glada över utvecklingen. Anna Ekström, generaldirektör Skolverket, ser två problem med den ökade läxhjälpen: dels att systemet görs beroende av att föräldrar genom att köpa läxhjälp ”ser till” att deras barn klarar skolan, dels att skattepengar (rutavdraget) bara gynnar de elever vars föräldrar köper läxhjälp. Lärarfacken i sin tur ser läxhjälpsboomen som ett tecken på underbemanning, och anser att rutpengarna bör gå till skolan så att samtliga elever får nytta av dem. Mest upprörd av dem alla är Ibrahim Baylan (S), utbildningspolitisk talesperson: ”Det är inte plånbokens tjocklek som ska avgöra hur bra man klarar sig i skolan” (SvD 27/8).
Ja, rutavdrag för läxhjälp är konstigt. Fast egentligen är det inte rutavdraget som är problemet med läxhjälpen. Det är behovet av den. De politiska partierna, senast Moderaterna - som var med och införde rutavdrag för läxhjälp – argumenterar nu för att läxhjälp ska vara gratis för alla. Hjälpen ska ingå som ”en del av skolans ordinarie verksamhet”, tycker M. Jaha. Men om läxorna ska göras i skolan, som en del av skolarbetet, vad skiljer då läxan från det vanliga skolarbetet?
Läxan, i betydelsen hemuppgift, är då inte längre en läxa. Läxor brukar ges för att antingen för att någon kunskap behöver nötas in (såsom multiplikationstabellen, glosor, Tysklands floder etcetera), eller för att eleven behöver plugga ifatt om den hamnat på efterkälken. Detta ger också läxan ett inslag av eget ansvar. Slarvar man på lektionerna får man mer i läxa. Men om också det ansvaret läggs på skolan, genom skyldigheten att tillhandahålla läxhjälp, försvinner även den delen av läxan.
Vad är det som gör att dagens skolbarn är i sådant skriande behov av läxhjälp? Är det ett försök att kompensera den dalande kunskapsnivån med fler läxor? Jag vet föräldrar som får neka sina sju-åttaåringar att gå ut och cykla efter skolan eftersom de har så många läxor. Det är galet. Snacka om att stjäla glädjen ur inlärningsprocessen på ett tidigt stadium!
Nej, jag anser inte att läxor ska bannlysas från grundskolan, som exempelvis Vänsterpartiet har föreslagit. Läxor är ett viktigt instrument för inlärning och för att kunskapsmål ska nås i tid. Men något har uppenbarligen gått snett med läxgivandet när så många familjer behöver extrahjälp för att klara av barnens hemuppgifter. Det är ett större problem än att familjerna får skatteavdrag när de köper tjänsten.
Det brukar alltid vara roligt att se en växande bransch skapa jobb åt människor. Men vad gäller läxhjälpsindustrin vore det önskvärt att behovet av den minskade drastiskt.