Östsam har lovat att bidra med 50 miljoner kronor till Citybanan i Stockholm. Efter påsk ska avsiktsförklaringen skrivas på.
Hela Citybanan beräknas kosta 15,9 miljarder. Stockholmsregionen ska bidra med 4,1 miljarder, länen i Mälardalen med sammanlagt två miljarder.
Det östgötska bidraget är mest av symbolisk betydelse - en liten grindslant.
Trots det är tanken bakom medfinansieringen långt ifrån klockren.
Regeringen menar att Citybanan blir för dyr. Det så kallade Tredje spåret skulle kosta mindre än hälften att bygga. Men ett tredje spår i ytläge ger inte Östergötland och Mälardalen samma möjligheter till täta tågkommunikationer till huvudstaden.
Därför tycker regeringen att dessa regioner ska vara med och betala för Citybanans höga kapacitet. De två miljarderna fördelas på Södermanland, Västmanland, Örebro och Uppsala län utifrån en kalkyl över hur stor nytta länsinvånarna får av Citybanan. Så har också Östergötlands 50 miljoner räknats fram.
Problemet är att med den logiken borde stora delar av Sverige vara med och bidra till investeringar i Stockholmsregionen - inte bara spår, utan även vägar och flygplatser. Att nästan hela landet är beroende av goda transporter till huvudstaden ligger i sakens natur.
Av den anledningen vore det rimligare att i första hand staten, i andra hand Stockholmsregionen står för notan för Citybanan.
För östgötarna är det närmast en utpressningssituation, eftersom Citybanan är en förutsättning för att Ostlänken ska bli av. Östsam skriver på avsiktsförklaringen med kniven mot strupen.
Ingen skugga faller dock över Östsam eller regionens politiker. Medfinansieringen av Citybanan är principiellt fel - men pragmatism är i det här fallet viktigare. 50 miljoner kan det vara värt att komma ett steg närmare ett förverkligande av Ostlänken. Särskilt som avsiktsförklaringen också säger att staten ska tillsätta en förhandlingsman som tar tag i finansieringen av Ostlänken.
Att staten går runt med håven när en järnväg ska byggas skapar på sikt fler problem än det löser. Det öppnar för kohandel och låsningar.
Om Ostlänken ska finansieras genom liknande uppgörelser som den om Citybanan bör även Stockholm bidra. Snabbtåget kommer att stimulera tillväxt i Stockholmsregionen precis som i Östergötland. Arbetspendling kommer att ske i båda riktningarna. Två miljoner stockholmare kan plötsligt få en snabb förbindelse till Skavsta flygplats. Nog borde det vara värt ett par miljarder?
Det är dock högst osäkert om tillväxtmotorn Stockholm skulle acceptera ett sådant resonemang.
Därför måste staten ta sitt ansvar när det gäller järnvägsinvesteringar. Det är olyckligt att staten spelar ut svagare regioners beroende av Stockholm mot dem. Den modell som nu används för att finansiera Citybanan riskerar att bli en återvändsgränd.