Det mesta går igen. Jämsides med läsandet av Correns reportageserie om Ostlänken - snabbtåget du vet - slukade jag en del av vad som skrivits om stambanans tillkomst. De flesta satte klackarna i marken och skrek "Nej!" när idén att dra järnväg genom riket lanserades. Förslaget att lånefinansiera utbyggnaden ansågs så korkad att förslagsställaren hänvisades till närmaste hospital. Riktigt så gjutet i betong är inte motståndet mot Ostlänken. Men visst visar Correns artiklar att tillvaron vimlar av folk som vill ha både livrem och hängslen för att våga visa sig ute. Somliga kräver "garantier". Andra vet berätta att "Stockholm vinner" om dubbelspåret byggs. Det är tydligen det mest skräckinjagade scenariot av alla. Kruxet är bara att Stockholmsregionen växer både med och utan Ostlänken. Östergötland, däremot, halkar efter om vi inte anstränger oss så blodkärlen brister för att inlemmas i de snabbväxande regionerna. Ostlänken är inget magiskt simsalabim, men en viktig del i det pussel som heter större och lättillgängliga arbetsmarknadsregioner. Ostlänken betyder också mycket för den inomregionala pendlingstrafiken. Utan nytt dubbelspår kan inte stambanan friläggas för inomregional tågtrafik.
Vet du inte vad du ska tycka om Ostlänken? Läs landshövding Björn Erikssons svar i lördagens Corren. Mer behöver inte sägas.