Budskapet från miljöexpertisen är skrämmande entydigt. Östersjön är på väg att dö. I veckan har miljövårdsberedningen, rege-ringens expertorgan på området, slagit larm.
Övergödningen och den syre-brist som är dess följd har nått en kritisk nivå i Östersjön, där havet förlorar sin normala förmåga till självrening.
På miljöexpertisens språk benämns det som är på väg att inträffa biologiskt regimskifte. Benämningen på vanlig svenska är mer talande. Det handlar kort och gott om bottendöd. Och tecknen på denna bottendöd är redan fullt synliga, i form av en soppa av blågröna alger.
Forskarna varnar för att stora delar av innerskärgårdarna hotar att växa igen. Det vi då kan se fram emot är inte "bara" förstörda somrar i skärgård och utefter kusten, utan spridning av sjukdomar hos såväl djur som människor som en följd av den rubbade ekologiska ordningen.
Larmet från regeringens miljövårdsberedning är långt ifrån det första. Tidigare har havsmiljökommissionen skissat på just det scenario som nu presenterats. Utgångspunkten för kommissionen var att övergödningen gått så långt att ett permanent, nytt ekosystem hade hunnit etableras på botten av Östersjön.
Miljövårdsberedningen har visserligen en brasklapp: ännu saknas tillräcklig vetenskaplig dokumentation för att vi säkert skall kunna säga att det värsta redan är ett faktum. Men däremot sägs det "att det är mycket sannolikt att havsmiljökommissionens hypotes stämmer."
Frågan är då vad vi i så fall skall och kan göra. För om den biologiska kollapsen redan inträffat finns det kanske ingen väg tillbaka. Att återuppliva Östersjön blir ett projekt som får sträckas ut över flera generationer, och inte ens då finns det någon garanti för att arbetet blir framgångsrikt.
Men alternativet, att ingenting alls göra, bör likafullt vara uteslutet. Folkpartiet har med anledning av miljövårdsberedningens larm krävt en extra riksdagsdebatt om miljökatastrofen i Östersjön. Det är ett utmärkt initiativ. När till och med regeringens eget expertorgan slår larm om att situationen är akut, måste kraftfulla åtgärder vidtas omgående, konstaterar folkpartiet.
Dessa åtgärder måste vara såväl nationella som regionala och internationella. Alla länder runt Östersjön förutom Ryssland är medlemmar i EU. Det betyder att det finns goda förutsättningar för överstatliga åtgärder som aktiveras inom EU:s ram.
Det gäller att stoppa övergödningen. Och dess källor är välkända. Jordbruket i första hand, medan trafik och industrier svarar för resten.
Men vi måste också förmå att se bortom de traditionella, politiska, storskaliga lösningarna. För att dessa skall komma till stånd måste det i själva verket finnas ett tryck underifrån. Det är ytterst enskilda individers medvetenhet om miljöhoten, en insikt som sedan leder till förändringar i livsstil, som är miljöns främsta värn. Det är också något som miljövårdsberedningen påpekar. Man efterlyser "radikala livsstilsförändringar", som politikerna uppmanas stimulera till.
Ansvaret är något som vi alla delar.