Det är en viktig målsättning att öka den etniska mångfalden på våra arbetsplatser. Inte minst viktigt är det att det råder en sådan mångfald inom yrkesgrupper som jurister och journalister. Om fler personer med invandrarbakgrund finns på till exempel landets redaktioner leder det också till att andra perspektiv, som annars inte skulle komma fram, berikar mediebevakningen.
Men i dag är andelen journalister som har en annan bakgrund än svensk låg. Också på journalistutbildningarna är andelen invandrare låg. Här grundläggs alltså problemet. För att råda bot på detta problem planerar två journalistutbildningar, JMG i Göteborg och JMK i Stockholm, att från och med nästa hösttermin införa etnisk kvotering till sina utbildningar. Var tionde utbildningsplats öronmärks för sökanden med icke-nordiskt ursprung.
Sådan särbehandling -- beteckningen är positiv diskriminering -- är emellertid fel svar. Att vilja öka den etniska mångfalden är som sagt legitimt, men det måste ske utan diskriminerande åtgärder som förstärker fokuseringen på etnicitet. Det finns mycket annat som kan göras för att bredda rekryteringen till utbildningarna, till exempel uppsökande verksamhet i gymnasieskolor och etniska föreningar, annonser som särskilt riktar sig till invandrargrupper, och så vidare.
Nu ser det hur som helst ut som om journalistutbildningarna i Stockholm och Göteborg inte kommer att få igenom sina förslag. Utbildningsminister Thomas Östros förklarade häromdagen att han är bestämt emot etnisk kvotering. Östros planerar att i höst skicka ut ett nytt förslag till högskoleförordning som kommer att innehålla en skärpning som i fortsättningen omöjliggör kvotering på etniska grunder.
Thomas Östros initiativ är lika välkommet som det är oväntat. Man hade annars kunnat befara att regeringens reaktion på de allt mer högljudda kraven på "positiv" särbehandling av personer med invandrarbakgrund skulle bli den sedvanligt politiskt korrekta. Integrationsminister Mona Sahlin har ju för sin del uttalat sig för etnisk särbehandling. Östros utspel är ett intressant -- och återigen, välkommet -- avståndstagande från Sahlin-linjen som hittills tillåtits dominera regeringens integrationspolitiska agenda.
"Antagningar måste göras efter erfarenhet och kunskap", slår utbildningsministern fast. Etnisk kvotering skulle innebära ett undergrävande av principen om likabehandling och allas likhet inför lagen. Det är inte "bara" stötande ur ett rättsligt perspektiv, utan också farligt.
Thomas Östros påpekar att det är omöjligt att förstå hur man skulle kunna tillämpa etnisk särbehandling, då det ju inte är tillåtet i Sverige att registrera människor efter deras ursprung. Och det är precis häri som den stora faran ligger.
Etnisk kvotering innebär en fokusering på etnicitet och kulturell tillhörighet som just förutsätter att man delar in den svenska befolkningen i olika undergrupper. Olikheter kommer då att övervärderas och befästas på ett sätt som motverkar invandrarnas och deras barns integration.
Sverige lider i dag av att vi ständigt tänker i termer av svenskar och invandrare. Diskriminering, såväl negativ som "positiv", förhindrar framväxten av en gemenskap där dessa grupper är integrerade med varandra.
Thomas Östros konstaterar frankt att etnisk kvotering inte har något stöd hos befolkningen. För detta konstaterande har utbildningsministern kritiserats hårt av Sveriges förenade studentkårer. SFS går till storms och anklagar Östros för "populism". Sveriges studentpolitiker kan kosta på sig att posera politiskt korrekt. Som minister har Thomas Östros ett annat perspektiv, han ser farorna och tar ansvar.
Det är i själva verket inte likgiltigt att det hos befolkningen finns ett stort motstånd mot särbehandling av personer med invandrarbakgrund. Sådan, "positiv" diskriminering kommer att slå tillbaka på dem som man säger sig vilja hjälpa. Synen på invandrarna som en särskild grupp skulle permanentas, och främlingsfientlighet provoceras fram.
Thomas Östros bör stå på sig.