Det borde inte ha varit svårt att skapa uppslutning kring det förslag till övergångsregler för den fria invandringen från Östeuropa som regeringen presenterade i går - om bara Sverige hade haft en opposition som sett till landets bästa i denna fråga.
Regeringen känner en fullt berättigad oro för att de stora skillnader i lön och social trygghet som finns mellan Sverige och Östeuropa kommer att medföra påfrestningar på välfärdssystemen.
En person kan komma till Sverige och arbeta bara några timmar per vecka till mycket låg lön, eller till och med ingen lön alls. "Lönen" blir i stället de ersättningar från det sociala välfärdssystemet som invandraren från Östeuropa omedelbart och fullt ut får tillgång till, och som kan sändas till familjen hemma.
Denna krock mellan det fattiga öst och de rika välfärdsstaterna i väst öppnar möjligheter för oseriösa arbetsgivare och för exploatering av systemen. Att denna kollision på något sätt måste mildras är regeringarna i alla EU-länder överens om. Samtliga EU-länder har antingen redan beslutat om eller planerar att införa övergångs- regler. I ett europeiskt perspektiv är den svenska regeringens förslag snarast modesta. Våra övergångsregler skulle bara gälla i två år. Tyskland och Österrike har infört regler på sju år. Det vore självklart absurt om Sverige som enda land skulle underlåta att skydda sig.
Ändå har den samlade oppositionen från första stund skriat i högan sky över planerna på övergångsregler.
För samtliga ligger det en stor lockelse i att kunna tillfoga regeringen ett rejält nederlag i riks- dagen.
Det andra motivet är att frågan om övergångsregler har kommit att bli en symbolfråga: Här har oppositionen sett möjligheten att ta till moraliska brösttoner. Krist- demokraternas Alf Svensson och centerns Maud Olofsson säger sig "skämmas som svenskar". Regeringen är ond, eller i varje fall skamlig, medan oppositionen som värnar om fri invandring gör anspråk på godheten och framställer sig som moraliskt upphöjd.
Sedan finns ett tredje motiv, det som bygger på en mer explicit ideologisk och intressepolitisk kalkyl. Moderaternas Fredrik Reinfeldt är betydligt mer krass än patetiskt moraliserande Alf Svensson och Maud Olofsson.
Reinfeldt går också emot regeringen och förordar fri invandring, men det han egentligen är ute efter är att den vägen komma åt välfärdssystemen. Och moderatledaren hymlar heller inte om detta. "Att matcha stramare bidragssystem med lägre skatter är en bärande del av moderaternas politik i alla sammanhang. Det vore märkligt om jag inte använde varje tillfälle för att få genomslag för moderata idéer", säger Reinfeldt i dagens Corren.
Moderaterna vill ha stramare regler, trots att de bedömer att relativt få från öst kommer att söka sig till Sverige. I själva verket kan moderaterna mycket väl tänka sig att stödja förslaget till övergångsregler, men då till ett bestämt pris: en allmän försämring av bidragssystemen. Försämringarna får inte utformas så att de diskriminerar invandrarna från Östeuropa, utan de skall vara "lika för alla", förklarade Reinfeldt i går. Men att göra en sådan försämring för alla med hänvisning till den fria invandringens krav är att leka med elden. Då underblåser man verkligen främlingsfientlighet.
Oppositionspartiernas ageran-de är över huvud taget överlag ansvarslöst. Sverige kommer att få betala ett dyrt pris för den osköna förening av partiegoism, uppblåst dumhet och krass intressepolitik som är på väg att sabotera en fullt rimlig politik.