Övervakningskameror blir allt vanligare. Vi filmas på bussen, i parkeringshuset och numera också i stadshuset i Linköping.
Kommuner, landsting, företag och föreningar satsar mångmiljonbelopp på kameraövervakning varje år. Men till vilken nytta? Och till vilket pris?
Brottsförebyggande rådet, Brå, har sammanställt forskning från fyra länder om kameraövervakningens inverkan på brottsstatistiken. Slutsatsen är nedslående. I alla fall för dem som vurmar för övervakningssamhället.
Brå konstaterar att kamerorna i stort sett inte påverkar statistiken alls. Och att det enda ställe där kameror har lett till färre brott är i parkeringshus, där brotten minskade med 51 procent efter att kamerorna installerats. I bostadsområden, city och kollektivtrafiken har de endast en marginell effekt och den minskning som kan noteras hänger ihop med att kamerorna har kompletterats med andra åtgärder som väktare och bättre belysning.
Nyttan med kameraövervakningen kan alltså ifrågasättas. Samtidigt betalar vi ett högt pris i och med att den personliga integriteten åsidosätts allt mer. Med andra ord kostar det mer än det smakar.
Det är dags att fråga sig om det rimliga i att ha kameror överallt när de uppenbarligen inte gör så stor nytta som många har trott och hoppats på.