Den har mottagits väl av svenska folket, det visade inte minst valresultaten från 2006 och 2010. I det senaste röstade ju blott 22 procent av den arbetande befolkningen på det gamla arbetarepartiet, S. Men fem år efter arbetslinjens introducerande anar vi att de borgerliga idéerna börjar tryta. Alliansen med Moderaterna i spetsen behöver nya mål bortom förvaltningen av den första mandatperiodens reformer. Så vad ska en borgerlig politik fokusera på, på andra sidan arbetslinjen?
Livet består av mer än arbete. Visst kan man bli lycklig av att arbeta och många har fått känna på att avsaknaden av det tillsammans med brist på pengar kan göra en olycklig. De allra flesta vill dock ha någonting mer i sitt liv för att drista sig till att kalla det lyckligt. För många handlar livets "mervärde" om familj och barn.
Corren publicerade i går den andra delen av tre i artikelserien Familjebygget. Familjeterapeuten Madeleine Cocozza, vars bok serien baseras på, menar att arbetet är det största hotet mot en hälsosam tidsfördelning och de största förlorarna är barnen.
Nu är det knappast politikens uppgift att skapa det lyckliga livet. Det gör människor bäst själva, oavsett vad Håkan Juholt och Wanja Lundby-Wedin säger. Men faktum är att livsformen stressad barnfamilj som försöker få ihop vardagen tycks bli allt vanligare. Politikens vänsterfalang med Kommunal som fanbärare lägger ansvaret på den offentliga förskolan som inte borde pressa hårt arbetande mammor till att hämta tidigare på dagis. Istället ska de uppmuntras att jobba mer (rätt till heltid!) och förskolorna ska bidra med kvällsöppet och nattis för alla barn.
Alliansen vill också att mammor ska jobba, gärna heltid. Men det kostar på för familjelivet med två heltidsarbetande föräldrar. Och till skillnad från vad Kommunal utgår ifrån kanske alla småbarnsföräldrar inte vill jobba heltid utan prioriterar tid med barnen högre. Möjligen ingår det i politikens uppgift att skapa förutsättningar även för det livsvalet? Det är inte samma sak som att politisera (och moralisera över) folks vardag, utan tvärtom.
Corren har uppmanat KD att fylla luckan efter ett modernt konservativt parti (31/1) och Göran Hägglund har varit inne på skapandet av en politik - en "relationslinje" - för dem som har svårt att få arbete och familjeliv att gå ihop. Man skulle kunna tänka sig att socialdemokraterna (när de samlat sig) kommer att försöka sig på en vänstervariant. KD och alliansen borde förekomma S och visa att valfrihet och mångfald är en bättre lösning på människors livspussel än 1 000 bitar klåfingrig vardagspolitik.