I en serie av fem affischer schavotterar de fyra borgerliga partiledarna, jämte finansminister Anders Borg, på uppblåsta fotografier som är uppenbart ofördelaktigt retuscherade. Kalla, gråbleka ansikten möter betraktaren. Hägglund, Reinfeldt, Björklund och Borg har dessutom samtliga en tydlig skäggstubb. Som inte detta vore nog är alla i kvintetten hängda upp och ner med var sin braskande textkommentar över nyllet: "Helsjukt", "Dunderdumt", "Knaslågt", "Megafel", "Dumsnålt".
Hårda puckar, alltså. Men frågan är om LO inte tagit i lite väl häftigt. Risken med att dela ut för tuffa rallarsvingar, är att budskapet tenderar att slå tillbaka och snarare uppfattas som ett drag av desperation. Den som sitter säker i sadeln och känner tilltro till att de egna sakargumenten bär, kan vanligen ta det lugnare med svartmålningen.
Nio miljoner kronor uppger LO att affischkampanjen kostar. I traditionell ordning är det bara Socialdemokraterna som får (i detta fall den tvivelaktiga) fördelen av att backas upp från LO-borgen. Den totala valbudgeten som LO-förbunden satsar på att försöka göra Mona Sahlin till statsminister ligger runt 27 miljoner kronor, enligt deras egna siffror. Och då tillkommer värdet av att facket sätter in egna stödtrupper som jobbar i Socialdemokraternas valstugor och dörrknackningskampanjer.
Den verkliga omfattningen av LO:s guldregn över Socialdemokraterna är dock höljd i dunkel. Sverige har till skillnad från våra nordiska grannländer, och flesta andra av Europas demokratier, ingen rättslig reglering av partifinansieringen. Det enda som finns är ett fluffigt system av frivilliga överenskommelser om att redovisa varifrån bidragen kommer. Att det inte fungerar särskilt väl, är knappast någon hemlighet. Främst är det Socialdemokraterna och Moderaterna som motsatt sig ett stramare regelverk. Bägge är sannolikt också de som hämtar in mest kulor på andra vägar utöver det gängse partistöd som skattebetalarna står för.
Vad gäller S förhållande till LO har Folkpartiets ekonomiska talesman Carl B Hamilton försökt räkna ut vilka summor det fackligt-politiska stödet egentligen uppgår till. Inklusive arbetskraften på fältet uppskattar han att LO stoppar runt 630 miljoner kronor i Mona Sahlins fickor. Pengar som LO:s medlemmar tvingas slanta upp, trots att många föredrar att rösta på andra partier - inte minst Moderaterna.
Huvudproblemet i hela historien är dock detta: så länge Sverige saknar lagstiftning som kräver offentlighet av partiernas alla bidragsintäkter, finns en oroväckande jordmån för korrupt beteende och därmed äventyras även demokratins legitimitet. "Megafel" och "dunderdumt", för att tala LO-språk.