Påven Benedictus XVI meddelade igår att han avsäger sig påveämbetet. Beskedet skapade chockvågor världen över, han är den första påve som har abdikerat sedan 1415. I Sverige kan detta te sig som en händelse som saknar större betydelse. Katolicismen är inte speciellt stark i Sverige, och katolska kyrkans inflytande i världen diskuteras ytterst sällan.
Dock bör icke förglömmas att påven besitter en enorm makt. Han är spirituell ledare för närmare en miljard katoliker, och enligt den amerikanska tidskriften Forbes är han en av världens fem mäktigaste personer. Vad lämnar då ”Guds Rottweiler”, som Benedictus XVI också kallats, för eftermäle?
Han har gjort sig känd som en ytterst konservativ påve som alltid har satt renlärighet i första rummet. Han har varit starkt motsatt till såväl kvinnliga präster som homosexuella. Den enda "liberala" eftergiften som han har gjort under sin tid som påve är att yttra sig kring kondomer och säga att dem, i specifika fall, kan betraktas som ett acceptabelt skydd i kampen mot AIDS.
Benedictus XVI har inte fört in den katolska kyrkan i det nya millenniet. Gamla dogmer har varit hans främsta ledstjärna, såsom homofobi och en motvillighet till att låta kvinnor inneha prästämbetet. Dock har inte påven verkat speciellt bekymrad för att hans konservatism skulle alienera katoliker världen över, tvärtom menade han att han hellre skulle se ett färre antal följare som var mer renläriga.
Efter Benedictus XVI:s oväntade abdikering kommer de närmaste dagarna säkerligen att präglas av spekulation kring vem som utses till påve härnäst. Den katolska kyrkan skulle behöva en ledare med sinne för sin samtid, någon som har förståelse för att i takt med att samhället förändras måste religionen följa därefter för att förbli relevant.