För Jimmie Åkesson sved det till ordentligt när biskop Eva Brunne blev rikskändis i samband med riksdagens öppnande i höstas för att hon genom sin predikan fick Sverigedemokraterna att marschera ut ur Storkyrkan. Men för Brunne är det inget konstigt att kyrkan tar ställning politiskt. Till tidningen Fokus, som i sitt senaste nummer skriver om Svenska kyrkans framtid, säger Brunne att kyrkan alltid har varit och kommer att vara politisk - även om det innebär att den ställer sig på de rödgrönas sida mot alliansen.
Vissa anser att det är taktiskt fel av Svenska kyrkan, som för varje år tappar fler och fler medlemmar, och att den i stället borde tona ned sina såväl politiska som religiösa budskap för att få fler att stanna. Enligt denna förkunnelse lockas mindre gudfruktiga par och föräldrar med sekulariserade vigslar och dop i en vacker miljö.
Svenska kyrkan i sin nuvarande form är döende, och väl medveten om det. På det viset är kyrkan jämförbar med ett av de partier som den nu anklagas för att gadda ihop sig med: Socialdemokraterna. Båda rörelserna genomgår en identitetskris som bottnar i att fler ratar den för något annat. Liksom för S är det en ny erfarenhet för Svenska kyrkan att alla inte längre "ska med", vare sig de vill eller inte.
Å andra sidan finns det medlemmar i Svenska kyrkan, liksom inom S, som bekymrar sig över att tron håller på att vattnas ur i organisationens önskan att vara så bred som möjligt. Den kristna författaren och teologie doktorn i etik Ann Heberlein tror att kyrkan gräver sin egen grav genom sitt agerande. För några år sedan hotade hon att gå ur på grund av Svenska kyrkans benägenhet att stryka alla medhårs. "Jag går till kyrkan för att få höra Guds ord, i stället får jag plattityder om livspussel", sade Heberlein till Kyrkans tidning.
Ingen vill vara medlem i en tennisklubb där majoriteten inte spelar eller ens gillar tennis. Så varför skulle människor vilja vara aktiva i en kyrka där ingen talar om Gud? Kanske blir Heberlein bönhörd. Med påskuppropet tar Svenska kyrkan ställning och upprör med all säkerhet många av sina egna (borgerliga) medlemmar. Ändå är det förmodligen helt rätt väg att gå.
Genom att släppa tanken på att tillfredsställa alla - och därmed ingen - och i stället profilera sig både religiöst och politiskt kommer Svenska kyrkan säkert tappa fler medlemmar. Men det priset kan det vara värt för kyrkan att stärka sig själv och sin roll i samhällsdebatten. Och inte minst de medlemmar som väljer att stanna kvar.