I dagens Corren rapporteras att Linköpings kommun säger upp 15 kommunala och privata vårdavtal, som tillsammans är värda 240 miljoner kronor.
Uppsägningarna är ett första steg mot den eget val-reform inom hemtjänsten som den borgerliga alliansen har drivit igenom. Och nu alltså ska genomföra.
Eget val innebär att de äldre själva får välja vem eller vilka som ska sköta deras hemtjänst.
Det står dem helt fritt att fortsätta anlita samma utförare - kommunal eller privat - som tidigare. Eller kan de, om de av någon anledning inte är nöjda, byta.
För den offentligt anställda personalen kan detta få följder.
Om de äldre väljer att mestadels anlita privata utförare kan det leda till att den kommunanställda personalen får mindre jobb och riskerar att bli övertalig.
Samtidigt - och det är viktigt att understryka - behöver det inte bli så. Många äldre kanske rentav föredrar att kommunens personal ansvarar för deras hemtjänst.
En fråga som är viktig att ställa i sammanhanget är vem vården egentligen är till för.
Är den till för patienterna eller för personalen?
De som av hävd är emot privatiseringar i vårdsektorn argumenterar som att sjukvårdens, i det här fallet kommunens, roll som arbetsgivare vore viktigast.
För dem som sätter patienternas bästa i första rummet är den ökande mångfalden i utförandet av hemtjänst och annan vård och omsorg bara välkommen.