Ledare: Pengar är inte allt - men knappast helt oviktigt

Gymnasiet är en frivillig skolform. Men 99 procent går vidare från grundskolan till gymnasiet, där eleverna har samma rätt som i grundskolan till en likvärdig och rättvis skolgång. Var i landet man bor ska inte spela någon roll för vilka kunskaper man får.

Därför oroar resultaten av den jämförelse av gymnasieskolan som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har gjort. I Öppna jämförelser - Gymnasieskola 2008 framgår nämligen att det finns stora skillnader mellan hur olika kommuners elever klarar gymnasiet.

SKL har bland annat tittat på hur många som fullföljer gymnasiet, långvarigt skolk och andelen som går vidare till högskolan eller får ett jobb.

År 2007 fullföljde 68 procent av eleverna gymnasiet inom tre år. Men mellan kommunerna varierar siffrorna från 47 till 83 procent. Det finns kommuner som har en mycket dålig genomströmning och andra som har en bra sådan. Samtidigt lämnar tre av tio gymnasiet eller får slutbetyg utan högskolebehörighet.

När det gäller hur många som går vidare till högskolan varierar siffrorna mellan 13 och 70 procent.

SKL:s rapport visar också att bland dem som tog studenten 2004 hade 29 procent vare sig pluggat vidare eller fått något jobb när granskningen gjordes 2007.

I Östergötland ligger Boxholm och Ydre med sina 78,6 procent i topp vad gäller genomströmningen - tätt följda av Kinda. Sämst genomströmning har Motala och Vadstena, där 35, 2 respektive 34,7 procent av gymnasisterna inte fullföljer utbildningen.

I Ydre och Kinda får 95,5 respektive 93,3 procent av de som fullföljer gymnasiet högskolebehörighet. Vadstena och Motala hamnar i botten med sina 77,2 respektive 83,8 procent.

Föga förvånande pluggar flest, 49,2 procent, vidare i universitetsstaden Linköping. I Boxholm är andelen som går till högskolan lägst: 26,8 procent.

Mjölby har den högsta siffran, 33,9 procent, vad gäller dem som vare sig har pluggat vidare eller fått ett jobb efter gymnasiet - tätt följt av Motala, Boxholm och Vadstena.

Vem som ska ta åt sig äran eller utkrävas ansvar för de här siffrorna är ingalunda självklart.

SKL konstaterar att pengar inte tycks vara avgörande för hur olika kommuners elever klarar gymnasiet. Det styrks av att det i toppskiktet på SKL:s rankinglista finns kommuner med både höga och låga elevkostnader. I stället framhåller SKL kompetenta och engagerade skolledare och lärare för att förbättra skolans resultat. Men för att kunna knyta dem till sig krävs både attraktiva skolmiljöer och löner. Att pengar är oviktigt är därför en sanning med modifikation. Liksom att kommunpolitikerna inte har något med siffrorna i SKL:s rapport att göra.

Lärarnas Riksförbund kallar den för en partsinlaga; för att kommunerna ska slippa lägga mer pengar på skolan. Även Metta Fjelkners uttalande (TT 14/10) är en partsinlaga. Samtidigt har hon rätt i att SKL borde ha analyserat varför det ser så olika ut runt om i landet. Men som underlag i debatten om hur skolan kan bli bättre fungerar rapporten utmärkt.