Håkan Juholt hann knappt teckna färdig bilden av hur han vill att Sverige ska utvecklas, förrän den vilt galopperande buffelhjord som heter media kastade sig över honom och krävde den nyvalde S-ledaren på svar: Vilka skatter vill du höja? Med hur mycket ska skatternas höjas?
Journalisternas perfida fixering vid skatter och journalistskråets oförmåga att sätta in skattepolitiken i ett sammanhang, visar på genomslagskraften hos den marknadsliberala offensiven. Göran Greider, Dala Demokratens chefredaktör, frågar sig, efter att ha läst ledare och nyhetsartiklar i den dominerande borgerliga pressen, om det är möjligt för arbetarrörelsen att sätta agendan i de demokratiska valen, när den mediala underordningen är så massiv.
Håkan Juholt vill förändring och skissar på konturerna till det landskap som är morgondagens Sverige. Borgerlig press och dito politiker förklarar lite nedlåtande att det där låter bra, men "det finns inte pengar".
Men visst finns det pengar. Frågan är hur de används. Alliansen och dess tidningar ser gärna att ägarna till riskkapitalbolag (skola, omsorg) får leka marknad med skattepengar som insats (oj, vilken risk de tar!) och säger nej till demokratisk kontroll över skattemedlen.
Alliansen och dess tidningar förklarar att vi inte har råd att anställa fler i offentlig sektor - samtidigt vill de subventionera restaurangsektorn med 1,5 miljoner kronor per nytt jobb (enligt beräkningar från finansdepartementet).
Pengar finns. Vi har råd. Frågan är var pengarna gör mest nytta: Fler jobb inom äldreomsorgen och skolan eller nya, saftigt subventionerade jobb på krogen?