Genom de senaste decenniernas utbrändhetsepidemi har stress hamnat i fokus för samhällsdebatten. Tidningar, internet och radio- och teveprogram återkommer ständigt till den farliga stressen, och experter berättar hur vi ska äta, sova, motionera, meditera och leva för att minska den. Före detta "duktiga flickor" skriver böcker om hur de sprang med huvudet före rakt in i stressväggen och trenderna spa och yoga hade knappast slagit så stort utan rädslan för stresspöket.
Budskapet från alla håll är att vi ska växla ned, ta det lugnare, sänka ribban, inte vara så hiskeligt ambitiösa - eftersom det räcker att vara "good enough".
Och det är ett sympatiskt och människovänligt budskap, men det kan skapa problem. För ibland räcker inte "good enough".
Alla människor har dåliga dagar och många kan klanta sig på jobbet utan att det får katastrofala konsekvenser. Men vissa yrkesgrupper, till exempel vårdpersonal, bör alltid eftersträva perfektion. Att nöja sig med "good enough" inom vården kan ju leda till lidande, livslånga men och i värsta fall döden för patienterna.
Patientanmälningarna om felbehandlingar i vården slår nya rekord, berättade SVT förra veckan. 1980 gjordes det 750 anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, 2008 var siffran 4 624.
Ingen vet säkert varför anmälningarna hela tiden blir fler. En populär förklaring, som det säkert ligger mycket sanning i, är att patienternas attityd har förändrats. Patienter har inte längre samma respekt för doktorn, de ifrågasätter diagnoser och behandlingar - gärna med hänvisning till saker de har läst på nätet.
Det är också troligt att patienter kräver ett annat bemötande i dag. Den "kränkthetens kultur" som journalisten Maciej Zaremba har beskrivit, att den som känner sig kränkt alltid har rätt, följer ju med också in på vårdcentraler och sjukhus. Om en sjuksköterska stressat snäser av oss eller om en läkare verkar ha tankarna på annat håll när vi beskriver våra besvär så kanske vi känner oss kränkta och anmäler.
Men bortsett från de förändrade patienterna - tänk om det är så att felbehandlingarna faktiskt ökar. Kan det i så fall hänga ihop med att också vårdpersonal tagit till sig nutidens budord om "good enough"?
Kanske är det dags att ge en liten återupprättelse åt strävan efter perfektionism. Perfektionism är i dag bara socialt accepterat i fixandet med den egna kroppen och det egna hemmet, medan perfektionism i jobbet närmast betraktas som ett sjukligt beteende som måste tränas bort.
Naturligtvis finns det en gräns för perfektionism också. Den läkare som ständigt jobbar över och sover för litet kan till slut göra misstag av ren trötthet. Men den dagen du eller jag eller någon oss närstående behöver vård vill vi nog inte att läkaren eller sjuksköterskan har som nyårslöfte att "sänka ribban på jobbet".