Någonstans har Göran Persson faktiskt rätt. I realiteten är det inte kongresser som avgör hur partiet agerar i regeringsställning. Partiledaren och den innersta kretsen tolkar och vrider på besluten tills de avförts från agendan eller anpassats till politikens omedelbara realiteter.
Det gäller i alla partier. Vad bryr sig Fredrik Reinfeldt om att moderaterna en gång slog fast att Sverige skall söka medlemskap i Nato? Inte ett dugg.
Men det finns gränser. Agerandet måste vägas mot den vikt medlemmarna vill ge frågan. Även sett till det egna måttet av erkänd arrogans var Perssons kommentar att det inte skulle komma att bli någon kvoterad föräldraförsäkring under nästa mandatperiod häpnadsväckande. Plötsligt var det förestående beslutet i frågan överspelat och plötsligt var hela kongressen en skenföreställning. Det var bara en person som bestämde.
Persson är sin egen värsta fiende. Ofrivilligt satte han bilden av en partikongress som dompterades av en buffel till partiledare och lät de enskilda sakfrågorna hamna i skymundan till förmån för detta bestående allmänna intryck.
Hur känner ombuden? De åkte till Malmö för att lägga ut partiets politiska riktlinjer under de kommande åren och blev hanterade som potentiella problem som skulle neutraliseras. Det är de personer som efter detta antas känna sig stärkta och upprymda över att vara socialdemokrater och verkligen vill jobba stenhårt i valet. Grattis, Göran!