Göran Persson fortsätter att visa prov på sin berömda maktarrogans. Efter utrikesnämndens möte i går förklarade statsministern på nytt att den svenske representanten i EU-kommissionen "skall vara en socialdemokrat" -- alltså även om det inte blir Margot Wallström, som ju Persson försöker skyffla undan.
Men den här gången argumenterade Göran Persson för detta på ett väldigt besynnerligt vis. Persson hävdar nämligen att det är EU-kommissionens ordförande som uttryckt ett tydligt önskemål att representanten från Sverige bör vara en socialdemokrat. Detta för att denna "politiska familj annars inte alls kommer att vara representerad i kommissionen," enligt Persson.
Men nu är det ju faktiskt medlemsländerna som nominerar sina kandidater -- sedan blir det i och för sig diskussioner med ordföranden, som kan säga nej. Romano Prodi har tidigare avvisat en nominering från Sverige.
Nu är det dock så att vi ännu inte vet vem som blir ny ordförande för kommissionen. Det beslutas på EU-toppmötet i juni. Sett i det ljuset und-rar man vad statsministern pratar om när han hänvisar till ordförandens önskemål om en socialdemokrat -- vilken ordförande syftar Persson på?
Gången har hittills varit att den person som Sverige skickar till EU-kommissionen (en institution som företräder hela unionen; kommissionärerna skall med andra ord inte vara lojala mot sina egna länder) utsetts i samråd mellan regeringen och partierna i riksdagen.
Att Göran Persson struntar blankt i denna process är oacceptabelt. Denna nonchalans tillsammans med hans hänvisning till vad kommissionens ordförande(?) skall ha krävt ger också en olycklig bild av att Sverige inte bestämmer själv, utan bara har att följa utrikes makters därtill partipolitiserande diktat.
Denna flerdubblade maktarrogans -- Perssons och EU:s -- blir bara för mycket.