"S avvaktar
påsk. Sen
återuppstår
partiet"
Aldrig får man vara riktigt glad. Jag värmdes av uppgifterna attflera tusen arbetare samlades i Stockholm i torsdags för attdemonstrera för kollektivavtalen och mot social dumpning. Beskedet attarbetsförmedlingen och Byggnads i Nyköping tvingat arbetslösa attdemonstrera under hot jagade bort värmen och ersatte den av arktiskkyla. Inte blev det bättre av att Byggnads ordförande Hans Tillygnällde över mediernas bevakning och borgarnas kritik, i stället föratt dundra mot stalinistmetoderna i Nyköping. Och inte blev det bättreav att se statsminister Göran Persson sitta och mysa som jultomten Arne Weise i tv och höra honom, statsministern alltså, förklara att allt är under kontroll.
I vilken verklighet lever Persson och hans närmaste stab?Arbetslösheten plågar hundratusentals människor, klyftorna ökar,jobbemigrationen till låglöneländer hotar välfärdsstatens fundament --men statsministern och den socialdemokratiske partiordföranden ler ochstaplar till intet förpliktigande floskler på varandra. Är det såilla, att kejsaren är naken, eller avvaktar Persson och partiledningendet rätta tillfället? Så måste det vara. De avvaktar påsken. Senåteruppstår partiet.
BK Tåg spårar ur
Stångådalsbanan fick BK Tåg att spåra ur. Att köra knappt halvfullajärnvägsvagnar är ingen uthållig affärsstrategi. Nu lär statligaRikstrafiken upprepa sitt ifrågasättande av tågtrafiken mellan Kalmaroch Linköping.
I och med att BK Tåg övertog trafiken från SJ 2003, upphörde tågenatt trafikera sträckan Linköping-Stockholm. Därmed växlade BK Tåg in pådet definitiva förlustspåret.
Kalmar län har hela tiden aktivt jobbat för Stångådalsbanan (ochTjustbanan), medan intresset i Östergötland varit begränsat. Inteheller staten har varit beredd att ikläda sig ett mer långtgåendeansvar för järnvägstrafiken Linköping-Kalmar. Ju mer av regionaliseringoch privatisering av järnvägstrafiken, desto mer av kortsiktighet ochryckighet.