Det är både bra och helt logiskt att Berit Löfstedt avgår som ordförande för styrelsen för länsmuseet. Hon och övriga styrelsen har kapitalt misslyckats med sin uppgift. Det som nu råder är fullständigt kaos - konkursen står snart för dörren, och nu finns det heller i praktiken ingen styrelse.
Men som sagt, någon styrelse - en fungerande sådan - har å andra sidan inte funnits på länge. I själva verket kommer Berit Löfstedts (och övriga s-gruppens) avgång alldeles för sent. Det ser inte vackert ut att gå nu, när den slutliga konsekvensen av den egna kompetensen är hotande nära.
Berit Löfstedt kan liknas vid en kapten som kört sitt skepp på grund, men som ändå lämnar det före alla andra innan det hunnit kapsejsa.
Och Löfstedts motivering för sin och övriga socialdemokraters avgång är heller inte upplyftande: Hon talar om att budgetläget är så besvärligt, och att "vi är trötta helt enkelt". Vad tycker den säkert mycket tröttare personalen om att de högsta ansvariga så lätt smiter undan? Det är svagt och pinsamt, Berit Löfstedt!