EU-skeptikern Ulvskog, som absolut inte vill ha ett starkare och mer federalistsikt EU, förespråkade att unionens budget ska användas till stimulanser för att skapa jobb och bekämpa ungdomsarbetslösheten. Trots att arbetslösheten egentligen inte är en EU-fråga - utan en fråga för de nationella parlamenten. Och trots att parlamentet innan Lissabonfördraget har börjat gälla inte har någon formell medbestämmanderätt i frågor som rör budgeten.
Men att följa unionens spelregler verkar inte vara Ulvskogs melodi. Att budgeten redan ligger fast till och med 2013 fäster hon ingen större vikt vid och hänvisar till den pågående krisen: "Vi tror att det är möjligt, vi tror att i en kris med de enorma dimensioner som vi har framför oss så går det att åstadkomma förändringar dessförinnan."
Det är uppenbart att Marita Ulvskog - i likhet med till exempel Marit Paulsen som häromdagen sade att hon skulle avskaffa hela EU: s jordbrukspolitik - ser sig mer som en opinionsbildare än resultatinriktad politiker. Men som opinionsbildare måste man allt som oftast väga sina ord på guldvåg och det är inte Ulvskogs starka sida.
När hon kallar några tusen utländska arbetare som kommer till Sverige varje år för att jobba för "en armé av låglönearbetare" och anklagar lettiska bemanningsföretag för "jobbtrafficking" och för att vara människohandlare blir det bara pinsamt.