Julen är en glädjens högtid för de flesta. Men för de som är ensamma kan helgdagarna vara extra plågsamma. Framför allt är det äldre personer som känner sig isolerade. Sociala medier, såsom Facebook, kan vara ett sätt att lindra ensamheten och blåsa liv i både nya och gamla relationer.
I Corren den 22/12 fick vi bekanta oss med Birgitta Andersson som blev ensam när hennes man gick bort samtidigt som hon själv har svårt att gå ut. Facebook är "det bästa som har hänt" henne sedan hon blev äldre och hon tror att hon skulle känna sig väldigt ensam utan kontakterna via datorn. Hon har över hundra "vänner", bland andra barnbarnen i Grekland, som hon håller daglig kontakt med.
I samma reportage kunde vi läsa om EU:s "Agnesprojekt", som just syftar till att hjälpa äldre personer till ett mer socialt liv genom IT. Informatikprofessor Eva Lindh Waterworth, vid Umeå universitet, som arbetar med projektet menar att sociala medier har en enorm potential för äldre, om de bara vågar och vill testa. Däremot, påpekar hon, "kan sociala medier aldrig ersätta möten med vänner i verkligheten".
Den uppfattningen delar dock inte alla. Faktum är att sociala mediers betydelse är tämligen omtvistat. För en del, som Birgitta Andersson, har de enorm betydelse för det sociala livet. En del till och med föredrar digitala kontakter framför dem "IRL" (i verkliga livet), vilket har lett andra till uppfattningen att nätkontakter tvärtom gör människor asociala och mer isolerade.
Eftersom sociala medier blir vad varje enskild användare gör dem till, är det mycket svårt att dra generella slutsatser. De positiva effekterna med lättillgängligheten och möjligheten till bibehållna kontaktnät är uppenbara. De negativa konsekvenserna finns där också, för Facebook och liknande kan inte fullt ut ersätta den mänskliga kontakten som man får öga mot öga. Saker som kroppsspråk, tonläge och beröring saknar inte betydelse i en människas liv. Hur stor vikt man sedan lägger vid de sakerna är förstås lika individuellt som det sociala medieanvändandet.
Därtill finns risker med de sociala mediernas öppenhet. Att vara "vän" med 500 personer på Facebook är ingen konst. Frågan är om man skulle dela med sig med allt man gör om man träffade alla dessa människor på tu man hand. Antagligen inte. Att lägga ut bilder, kommentera och dela funderingar är för många mycket enklare över tangentbordet än via munnen. Dessutom finns tangentbordstankarna kvar i historiken, till skillnad från de verbala. Det är en mycket viktig sak att ha i åtanke när man socialiserar på nätet.
Klarar man det och är lika eftertänksam i sina inlägg på Facebook som man är i ett samtal med en person man har framför sig, är sociala medier ett fantastiskt uttrycksmedel som berikar många människors liv.