Tidigt i går morse, svensk tid, drabbade de samman.
John Kerry vann den nittio minuter långa presidentvalsdebatten - det var en knapp majoritet av de amerikanska tv-tittarna tidigt överens om. President George W Bush var visserligen retoriskt skicklig, men han såg stundtals plågad ut i talarstolen.
Kerry kritiserade "röran i Irak" och hävdade att invasionen kunde användas av extremister för att bevisa att USA inlett ett krig mot islam. Förspelet till kriget var djupt olyckligt, menade Kerry, eftersom de diplomatiska ansträngningarna inte fullföljdes.
Om demokraten John Kerry i går skulle ha uppfattats som en tråkig akademiker kunde han nästan lika gärna ha gett upp drömmen om att flytta in i Vita huset. Men efter den första tv-sända debatten kan det tvärtom hända att han knappar in på konkurrenten.
Det var också Kerry som lanserade ett av de mest tilltalande argumenten i debatten. Framtiden för USA ska byggas på frihet, inte på fruktan, menade Kerry.
Under Kerrys två slutminuter skymtade nytt hopp för Amerika. Ett hopp om försoning - mellan ett solospelande USA och ett delvis distanserat Europa.
"Om USA uppvisar svaghet kommer vi att riskera fler tragedier, men det kommer inte att ske med mig som president. Vi ska bekämpa terroristerna där de finns, så att vi inte behöver göra det inom USA", sade president Bush.
I den sittande presidentens värld tycks samarbete många gånger vara liktydigt med svaghet.
Men som Kerry så klokt påpekade måste USA, för att lyckas förbli en ledande nation i världen, bygga allianser med närstående länder. På den punkten har Bushadministrationen en del att lära.
Förhoppningsvis betänker amerikanska väljare en gammal sanning:
Ensam är inte stark.