Förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle blev rikskända för sitt jämställdhetsarbete i slutet av 1990-talet. Uppmärksamheten handlade bland annat om så kallad "kompensatorisk pedagogik", där rena pojk- respektive flickgrupper sysslar med icke-traditionella aktiviteter. Målet är att flickorna ska utveckla fysiskt mod och självförtroende, medan pojkarna ska lära sig att vara verbala och visa känslor.
Björntomten och Tittmyran blev förebilder för jämställdhetsarbetet i svenska förskolor och skolor, och på ett sätt är det synd.
Kompensatorisk pedagogik är nämligen ingen självklarhet för alla genusmedvetna pedagoger. Vissa menar att det bara är ett nytt tvång, och att målet med jämställdhet i förskola och skola bör vara att alla barn är fria att utvecklas åt alla håll, oavsett kön.
Många föräldrar är också skeptiska: "Ska min flicka inte få leka med dockor och ha rosa kläder nu?".
Så trots att Björntomten och Tittmyran har inspirerat, har de också försvårat för andra som vill göra skolan mer jämställd.
Om detta skriver Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA, i sin delrapport till regeringen, men utan att se hela bilden. DEJA konstaterar förvånat att de genuspedagoger som staten utbildat ofta möts av motstånd i kommunerna - rektorer och lärare är inte särskilt intresserade av deras hjälp, och många föräldrar är direkt skeptiska. Samtidigt hyllar DEJA jämställdhetsarbetet i svenska förskolor.
Men skolan kan inte kopiera förskolans jämställdhetsmodell rakt av. Dels för att skolverksamhet skiljer sig kraftigt från förskoleverksamhet, dels för att motståndet mot jämställdhetsarbete sannolikt skulle minska om föräldrar såg skillnaden.
Många kan känna misstänksamhet mot en pedagogik som ska "göra om" deras lilla pojke eller flicka. De flesta skulle välkomna en pedagogik som får tonårstjejer att känna sig mindre stressade, och killarna att förbättra sina betyg.
Ett av den svenska skolans största jämställdhetsproblem är nämligen killarnas svaga prestationer. Pojkar har sämre betyg än flickor i alla ämnen utom idrott, både på högstadiet och gymnasiet.
Därför är skolan ett utmärkt exempel på att ökad jämställdhet inte bara gynnar kvinnor.
Men denna poäng slarvar DEJA bort. Betygsproblemet illustreras i rapporten av en artikel där idrottslärare anklagas för att vara dåliga på jämställdhet, eftersom killarna har högre idrottsbetyg. Ingen text tar upp lärarna i alla de andra ämnena, där flickorna har högre betyg. Jämställdhet reduceras återigen till att bara handla om att gynna kvinnor på mäns bekostnad.
Pojkarnas dåliga skolresultat är ett allvarligt problem, och förhoppningsvis återkommer DEJA till det i sin slutrapport. Pojkarnas dåliga betyg kan bli den symbolfråga som visar tvivlarna att även män vinner på jämställdhet. Om DEJA dessutom kan släppa förskolefixeringen kan föräldrar till både flickor och pojkar inse att jämställdhetsarbete inte handlar om att slita av eller tvinga på någon rosa kläder.