Landets 21 polismyndigheter har slagits ihop med Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium till en gemensam myndighet. Den olycksalige rikspolischefen Bengt Svenson har ersatts av Försäkringskassans förre generaldirektör Dan Eliasson. Tanken är att få en effektivare och bättre ordningsmakt. Att behovet finns är otvetydigt. Trots att Alliansregeringen satsade miljardbelopp på fler poliser gav det ingen utdelning i fler uppklarade brott. Kan årsskiftets stora ommöblering i organisationen råda bot detta?
I Corren den 19/1 uttrycker Linköpingsforskaren och polisen Stefan Holgersson tvivel. I sig löser det ingenting, menar han. Tidigare erfarenheter pekar snarare på mer chefer och mer administration utan att man går till botten med de verkliga problemens orsak. Dessutom varnar Holgersson för en annan trend: ”Vi kommer längre bort i stället för närmare medborgaren. Rent historiskt har vi aldrig varit längre ifrån den svenska befolkningen än vad vi är idag. Att lägga ner polisstationer på mindre orter är inte rätt väg att gå. Det går inte att komma som en tillfällig gäst till ett ställe varje gång”.
Precis detta är också vad som, med all rätt, oroar invånarna i Östergötlands småkommuner. I början av veckan besökte länets riksdagsledamöter Kinda, där den lokalt förankrade polisen riskerar att bli ett minne blott. Politikerna var mangrant eniga om det oacceptabla i situationen, och lovade att värna förutsättningarna för att lag och ordning ska kunna upprätthållas på landsbygden. Utmärkt, det ger åtminstone hopp.
Men generellt sett är det förstås en skandal att staten inte tillfredställande lyckats med sin kärnuppgift: att på ett betryggande sätt försäkra medborgarna om skydd mot hot, såväl inre som yttre (se bara på det militära försvarets förfall). På detta område har missgreppen inom förvaltningspolitiken varit åtskilliga, det finns skäl att tala om rena systemfel. Inte minst är polisväsendets dysfunktionella ledningskultur omvittnad. Dan Eliasson har onekligen en del att få rätsida på. Ska vi annars behöva leva med att kriminella nätverk biter sig fast i Linköping, eller att rättvisan lämnar Kinda och andra mindre östgötakommuner i kylan?