Sverigedemokraterna tar inte det politiska arbetet på allvar. Corren berättar i dag att bara en enda motion har lämnats in i de fyra östgötakommuner där partiet suttit i kommunfullmäktige sedan valet 2006. Saken blir inte bättre av att den enda motionen inte godkändes av fullmäktige på grund av att den var felaktigt formulerad.
I tre andra kommuner, Norrköping, Motala och Ödeshög, har väljarnas förtroende inte omsatts i en enda motion.
Bara två av de fem Sverigedemokraterna i Östergötland har någon gång klivit upp i talarstolen under ett fullmäktigemöte.
I Norrköping står en av partiets stolar tomma. Den andre ledamoten är nästan aldrig där, bara tre gånger av tio har han dykt upp.
För den breda majoritet som ogillar Sverigedemokraternas värderingar känns det kanske bra att de håller en så låg profil. Men för de 5 000 östgötska väjare som har gett partiet sin röst måste det rimligtvis kännas torftigt.
Sverigedemokraternas passivitet är inte något nytt. Bokslutet över mandatperioden 2002-2006 visade samma bild. Låg närvaro och nästan inga politiska förslag.
Tidningen Expo gjorde tidigare denna månad en nationell genomgång av hur aktiva Sverigedemokraterna varit sedan valet. Resultatet visar att i över hälften av de 144 kommuner där partiet valts in har man inte lagt några förslag.
Tidigare i år visade Aftonbladet att mer än en tredjedel av Sverigedemokraternas politiker lever på bidrag. Något partiet annars har för vana att anklaga svenskar med utländsk bakgrund för att göra.
Corren har tidigare granskat Sverigedemokraternas nya "rumsrena" politik (19/5). Den innebär bland annat att de vill att ett DNA-register över asylsökande ska upprättas och att dessa inte ska få röra sig fritt utanför flyktingförläggningarna. Invandrartäta kommuner ska kunna neka personer med utländsk bakgrund socialbidrag. Det ska ta tio år att bli svensk medborgare och den som gifter sig med en utländsk medborgare ska betala till staten för personens "anpassningskostnader". Med mera.
Som politiskt parti är Sverigedemokraterna en ren bluff. Det har inget annat att erbjuda än sin auktoritära, främlingsfientliga agenda. Och inte ens den är man beredd att arbeta för, visar det sig.
Vad svarar då sd-politikerna när man frågar dem om deras passivitet inte är ett svek emot väljarna?
"De röstade inte på oss för vår kommunalpolitik, utan de röstade på oss för att protestera mot de etablerade partierna", säger Petter Carlsson i Norrköping.
Ett mycket kortsiktigt resonemang. För hur kraftfull kan den protesten bli om sd-politikerna sitter tysta eller rent av stannar hemma när kommunfullmäktige möts?
Det verkar hur som helst osannolikt att tystnad, frånvaro och passivitet kommer att locka tillräckligt många väljare för att Sverigedemokraterna ska ta sig in i riksdagen 2010.
Kanske vore det inte heller förvånande om Sverigedemokraterna till slut faller på sitt eget grepp: Förakt för demokratin.