I februari i år skrev jag att vi inte kan överlåta åt andra att forma samhället. Bli fritidspolitiker, löd uppmaningen. I en efterföljande krönika uppmärksammade jag Anne-Charlotte Docker i Vadstena. Hon följde min uppmaning, reste sig från köksbordet och kastade sig ut i den kommunalpolitiska vardagen. Folkpartiet är hennes politiska hemvist.
Eivor Folkesson, bosatt i Borghamn och aktiv fritidspolitiker (mp) i Vadstena sedan drygt fem år, applåderar Anne-Charlottes beslut.
-- Hoppas bara hon inte blir avskräckt, säger Eivor, som fick anledning att fundera över fritidspolitikerns vardag när hon i slutet av förra mandatperioden axlade ordförandeskapet i barn- och utbildningsnämnden.
-- Det var verkligen en speciell upplevelse att möta lärare och föräldrar.
-- Man blir så himla ifrågasatt och orättvist behandlad som fritidspolitiker; folk tycks tro att man engagerar sig för att vilja försämra för barn och ungdomar.
-- Ibland kände jag mig som en pestsmittad.
Eivor Folkesson gav inte upp. Hon fortsatte. I dag sitter hon i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden.
-- Jag är envis, därför fortsätter jag.
Eivor Liljefors är inte ute för att gnälla. Hon vill peka på de faror som finns när avståndet ökar mellan väljare och valda. Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernqvist och partiets ombudsman i Östergötland, Lars "Laban" Bengtsson, har tidigare hissat samma varningsflagg.
-- Vad händer om den politiska debatten fortsätter att brutaliseras och de politiska partierna består av de hårdhudade? frågade Bengtsson på debattplats i Corren tidigare år.
Eivor Folkesson efterlyser mer av öppna möten, där folk ges möjlighet att komma med synpunkter och förslag innan besluten klubbas. Hon varnar för maktkoncentration och politiskt fåmannavälde. "Jag har motionerat om motionsrätt för enskilda kommuninvånare, men socialdemokraterna och moderaterna som har majoritet säger nej."
Miljöpartiet är det enda av länets riksdagspartier som inte tappade medlemmar från 2002 till 2003. Det säger inte så mycket. Trots att 12 046 östgötska väljare la sin röst på miljöpartiet i riksdagsvalet 2002 har partiet endast 354 medlemmar i Östergötland. De sju riksdagspartierna har sammanlagt 16 600 medlemmar i länet (minus 1 400 medlemmar sedan 2002).
Många fritidspolitiker nickar säkert instämmande till Eivor Folkessons verklighetsbeskrivning. Att vara förtroendevald kommunpolitiker när den offentliga sektorns andel av BNP minskar är ingen dans på rosor. Det mesta handlar om så kallade besparingar, d v s försämringar, och politiker i nämnder och styrelser har oftast bara att administrera den kostnadsreducering som fullmäktige och budgetberedning beslutat om.
Så är det då någon mening med att engagera sig i politiken? Visst. Ju fler som deltar, desto fler infallsvinklar. Men det krävs också att partierna blir livaktigare och förmår att suga upp de idéer och förslag som finns ute bland folk. Tillåter sig partierna att retirera från det uppdraget återstår de hårdhudade heltidspolitikernas enväldiga maktutövning. Sen kan vi sitta där och gnälla.
TORBJÖRN GUSTAVSSON