2009 använde så gott som alla tävlande en dräkt av materialet polyuretan, ett vattentätt plastmaterial som minskar vattenmotståndet rejält och ger simmaren ökad flytkraft. Denna typ av plastdräkt dök upp i början av 2008 men var bara tillåten i 18 månader. Under tiden slogs över 170 världsrekord. Mer på grund av dräkten än simmarnas prestation. Därför förbjöds dräkten den 1 januari 2010.
Idrottsrörelsen och idrotten som samhällsfenomen växte fram i mitten och slutet av 1800-talet som en blandning av att aristokratins förströelser populariserades och att tankar om folkhygien fick fäste i samhället. Ganska snart förbyttes fokus på kroppens och själens förfining till tävlan och konkurrens. Idrott blev en angelägenhet också för åskådarna. Idrottens symbolik förändrades från den graciösa och estetiskt tilltalande människan till den svettiga kämpen som tömt sina krafter både fysiskt och psykiskt i jakten på seger. Och publiken firade utövarnas förmåga att tänja sina gränser i kamp med andra. Storheten med Thomas Wassberg var, för att nämna ett exempel, inte först och främst hur fort eller vackert han åkte skidor utan hur trött han var efter loppen (och hur mycket slem som frusit fast i hans skägg).
När världsrekord slås på löpande band, tack vare materiell dopning, som skedde i simvärldsmästerskapen 2009 förlorar idrotten sin själ och charm. Går det inflation i storartade prestationer blir tillslut ingen av dem värda någonting. Att polypuretandräkterna inte längre är tillåtna tyder alltså på idrottens förmåga till självreglering. Det pågående mästerskapet blir bättre än det förra, trots att det går lite långsammare i bassängen.