Carl Bildt är inte utrikesminister i Fredrik Reinfeldts regering. Det är Reinfeldt som är statsminister i Bildts regering.
Så resonerade satirgänget Public Service i P1 härom veckan. Humor? Javisst. Men kanske också en gnutta allvar.
De senaste dagarna har statsministern kritiserats för att sitta tyst på sin kammare medan övriga ministrar styr och ställer. Bland annat har Aftonbladet (26/2) jämfört Fredrik Reinfeldt och Göran Persson som rubrikmakare och konstaterat att statsministern blir utklassad av sin företrädare i denna gren.
Dessutom framgår det att Reinfeldt bara pratat om tre saker i medierna: Carl Bildts affärer, flytten till Sagerska palatset och klimatförändringarna.
Kritiken är märklig. En statsminister är mer en lagledare som håller ihop och får andra att växa, mindre en som petar i detaljer och rycker spelare i örat. Självklart finns det tillfällen då statsministern måste ge en klar färdriktning, fatta tuffa beslut och ifrågasätta en enskild ministers omdöme. Men det har Fredrik Reinfeldt visat att han klarar av.
Det är också förvånande att Göran Perssons enmansshow - som tidigare framstod som djupt osympatisk - nu lyfts fram som något positivt.
"Brad Pitt och Julia Roberts hade troligen varit attraktivare i rollen som statister vid sidan om Göran Persson", skriver förra finansministern Pär Nuder i socialdemokratiska tidskriften Tiden.
Nuder beskriver försöken att visa upp ett bredare ledarskap som oerhört tafatta. Partiet lyckades inte klargöra vad de statsråd som poserade bredvid Göran Persson ville åstadkomma. Eller om de klarade sig utan honom.
Budskapet är glasklart: Göran Persson var för dominant. Och mot slutet en belastning för partiet.
Det är lätt att förstå att Reinfeldt lärt sig av företrädarens misstag. Men bortsett från att båda gillar makten har de helt olika sätt att leda.
Göran Persson är en gåpåig politiker som trivs i rampljuset och som inte utan anledning kom att kallas Han Som Bestämmer.
Fredrik Reinfeldts signum är den resonerande och lågmälda ledarstilen. Med all säkerhet kommer han att peta mindre i sakfrågorna och låta statsråden få större utrymme.
Men självklart måste en regering vara duktig på att opinionsbilda. Fredrik Reinfeldt skulle vinna mycket på att bättre lyfta fram perspektiven i debatten och oftare förklara visionen bakom den förda politiken.
Väljarna förtjänar helt enkelt att höra den större berättelsen - inte bara att alliansen gör vad den gick till val på.
Man skulle också önska att de fyra partiledarna syntes mycket mer tillsammans. Borgerligheten regerar ju med det mest sammansvetsade laget någonsin. Det gäller att påminna om detta - gärna med en ny tågturné från norr till söder.